Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filmRECENSIONER
börd. De obesegrade var sydstatsmännen som
inte gav kriget förlorat fastän deras sak var
förtvivlad. Huvudpersonen, alias Faulkners far,
dagtingade mellan det gamla chevaleriet och
den nya merkantilismen. Mot honom står som
en ödesgudinna Drusilla, Faulkners "kvinna
utan nåd". Är det möjligt att han känner
hennes skugga över sig — allt intill tredje och
fjärde led? I varje fall står han själv —
besegrad — på dessa obesegrades bästa sida. Hur
mycket av litterär trapperroman boken än är
så kastar den ett tragiskt — och lustigt —
återsken över "De vilda palmerna" och förtjänar
läsas som komplement.
Båda översättningarna är bra men den av
Håkan Norlén förtjänar en extra eloge.
Gunnar Ekelöf
SVART OCH VITT
Sinclair Lewis: Av kungligt blod.
Översättning av Aida Törneli. Norstedts
(Albatross) 1949. Inb. 12:75.
Gunnar Helander: Zulu möter vit man.
Diakonistyrelsens bokförlag 1949. 9:—.
Joyce Cary: Mister Johnson. Översättning
av Josef Gerland. Fahlcrantz &
Gumælius 1949. 8: 50.
Om negerproblemet har många av de bästa
moderna romanerna i Amerika handlat — det
räcker med att nämna namn som Faulkner,
Caldwell, Wright och Lillian Smith. Nu har
även Sinclair Lewis funnit tiden vara inne
att sätta sin flinka och frätande indignation på
detta spår och resultatet har i både förtjänster
och brister blivit mycket typiskt för
upphovsmannen.
Lewis har visligen skytt Sydstaterna och i
stället gett sin uppfattning av negerproblemet
en vidare syftning genom att placera
historien i Grand Republic, en medelstor stad i
Mellanvästern, där negrerna utgör ett par
procent av invånarna, vilket emellertid väl räcker
till för att skapa agg emot dem. I synnerhet
gäller detta den skildrade perioden vid krigets
slut, då många vita soldater ville ha tillbaka
arbeten som uppehållits av färgade. Den som
får illustrera Lewis’ teser är Neil Kingsblood,
en storvuxen, rödhårig idealamerikan, lovande
banktjänsteman, f. d. kapten i armén och gift
med en vacker arftagerska. Familjen
Kingsblood har länge trott sig äga en droppe gam-
malt franskt kungablod i ådrorna. Neil, som
bedriver en smula släktforskning, upptäcker
emellertid att han i stället har en stamfar
som gör honom själv till 1/32 neger. Han ser
inte på något vis ut som en neger, och
känner sig till en början helt som vit — naturligt
nog med tanke på den blygsamma procenten
färgat blod han har i ådrorna. Blir
förhållandet känt driver emellertid den stränga
rasmoralen honom över bland de "färgade" och
han börjar därför i hemlighet räkna sig som
en sådan. Han söker upp ledande
negerintellektuella i hemstaden och får till sin häpnad
se vilken kultur som kan frodas bakom de
osynliga rasgränserna. Till en början håller
hans egna fördomar i sig på de flesta
punkter, men så småningom drivs han över i
samhörigheten med de färgade, kommer i
opposition mot dem han genom 31/32 i sitt blod
borde få tillhöra och erkänner öppet sin
härkomst. Social bojkott blir givetvis följden och
det vita samhällets maskineri börjar arbeta för
att lösgöra alla trådar som binder honom vid
det. De dramatiska händelserna i
fortsättningen skall inte avslöjas, men de lämnar Neil
mer övertygad än någonsin om det rättvisa i
den sak han kämpar för.
Lewis är ju mästerreportern i sin
generation och "Av kungligt blod" är också ett av
hans storstilade, tendentiösa reportage. Man
märker tydligare än vanligt var han stoppat
in intervjumaterial och var han tyckt litet
miljöskildring erforderlig och hans personer
är som vanligt de renodlade typdockor som
namnen antyder — den hårde millionären
Eisenhertz, den svala hustrun Vestal och den
mjukt fascinerande svarta Sophie Concord
m. fl. Man kan också tycka att författaren
gjort ifrån sig slutpartiet en aning hastigt.
Som helhet är emellertid boken en pamflett
med stor slagkraft — Lewis arga satir går hårt
åt de babbittar han en gång såg i ett mer
försonande ljus och som oftast när han är arg
är han dessutom rolig. (Detta gäller dock inte
det instoppade nidporträttet av Henry Miller.)
Om rasfrågor handlar också den svenske
missionären Gunnar Helanders debutbok
"Zulu möter vit man". Den tilldrar sig i
Sydafrika, där nyligen de reaktionära valsegrarna
gjort slut på de försiktiga liberala tendenserna
i lagstiftningen och där resultatet redan visat
sig i stora och blodiga upplopp. Helanders bok
har sin främsta förtjänst i den redliga
miljöteckningen, som innehåller mängder av
intressant stoff, okänt för de flesta svenska läsare.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
