Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Angus Wilson: Ett taktlöst besök. Novell. Översättning av Mårten Edlund - Ulf Palme: Två dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, Malcolm, sa Margaret häftigt, det
har varit en obehaglig historia, men om det
här inte ska gå ut över oss, så måste vi se det
som det är. Arthur blir aldrig lycklig, han är
rutten, död. Men det är inte vi, och om vi
ska fortsätta att leva, får vi inte låta hans
ruttenhet smitta ner oss.
Malcolm såg med beundran på sin hustru
— att se verkligheten som den var, det var
tydligen enda sättet att komma igenom det
här, inte att försöka fly undan. Han tänkte
ett par minuter på det hon hade sagt — på
Arthurs ruttenhet — såväl social som
personlig — och på allt som de båda representerade
— av individuellt liv, av social framgång. Men
trots all realism i hennes uppfattning var han
på något sätt inte riktigt nöjd. Hela kvällen
gick han omkring med en dunkel känsla av
olust.
Översättning av Mårten Edlund
ULF PALME
Låt regnet traska
i vänligt grå sidentofflor
över vårt kupade tak.
Vänd dej i britsen,
låt söndag regera.
Vill du så kan du
fara med blicken
bort över fjärdarnas
lekfullt penslade,
gråregnsmjuka silvertapet.
Hellre dock sluta
ditt morgonbeslöjade
drömtunga öga.
Och bakom två ådrade,
blekröda segel
fortsätta drömma
om solen.
Jag ville sjunga om små sköra ting,
ting som grässtrån och en trollslända.
Därför köpte jag en bilderbok
och innan jag började läsa den
skrev jag detta för att ej bli besviken:
Himlen är en skön stad för dem som se,
en stad av små glindrande partiklar.
Och när grässtrån och höga korgblommor
tecknar sej mot staden
skall man älska synen utan att fråga.
Det är som när en segellös rigg
tecknar sej mot stjärnhimlen;
ett linjespel av skönhet.
En trollslända vilar för en stund
på ett näckrosblad
medan den blå vinden
mumlar kring öronen.
Sommarstunderna är också
sköra ting som förgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
