Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ruinerna av slottet i Loudun. Foto: Töre Johnson.
des rancune, släktförbindelsernas ockulta
tyranni. Detta sista gäller om priorinnan, syster
Jeanne, som förgäves anmodat Urbain Grainier
att bli ursulinklostrets biktfar, en viljestark och
sammansatt kvinnonatur, hos vilken högmod
och härsklystnad förenats med glödande
tros-nit, förljugenhet med uppriktighet, sensualism
med askes, klarsynthet med självbedrägeri och
sinnesomtöckning. Forskningen har ansett
gestalten gåtfull. Hos den svenske
romanförfattaren blir den påtaglig och gripbar, ett av de
yppersta proven på den psykologiska skärpan
och genomträngningskraften i hans konst.
Tillskurna efter enklare mallar är då exorcisterna,
kanikerna Barrot och Minet, snedvuxna,
andligen förkrympta, hämmade varelser med de
utestängdas, de kärlekslösas avund och hat mot
allt som växer och blommar fritt, med den
snaskiga, för intet väjande nyfikenheten,
hyeneinstinkterna hos dem som inte har något eget
liv. Hur Barrot bedriver demonbesvärjelser
och djävulsutdrivningar och därvid sataniskt
leder de arma offren att uttala vad han själv
lagt dem i munnen, ger en skrämmande, en
representativ bild av häxprocessernas
förhörsmetoder, metoder av en viss tidlös giltighet.
Hjärnornas kamp, dialogen mellan Minet och
Urbain Grainier är oerhört uppladdad; hatets
och det skarpslipade intellektets knivar flyger
och blänker i luften mellan de båda
antagonisterna.
Först och sist knyter sig intresset till Urbain
Grainier. Skolad hos jesuiterna är han i Eyvind
Johnsons version en ståtlig, välvuxen,
utpräglat viril man, ett skarpt huvud, en vältalare av
rang, en djärv och friboren ande, full av
övermod och sarkasm och med en sällsam makt
över kvinnor, som han åtminstone en gång har
missbrukat. Ryktet om den syndfulle prästens
bravader och förförelsekonster, om hans genom
åren bestående förbindelse med den sköna
Madeleine de Brone gör sin rond i staden, ger
näring åt skvaller och förtal, förstorar allt till
fantastiska och övermänskliga mått, tränger in i
nunneklostret, får makt över späkta sinnen,
pustar upp innebrända lustar i ljusan låga. Alla har
i hemlighet drömt om Urbain Grainier och hans
otillåtna kärlek, spejat efter hans sköna gestalt
på gatorna, hört det viskas om honom i vrårna.
Steget blir inte långt till att utpeka honom som
den som släppt lös demonerna i plågade
kvinnosjälar och kvinnokroppar. Sådant förloppet
här åskådliggjorts blir det fullt förklarligt, ja
naturligt. Och snart, mycket snart, kommer
Partiet, maktkampen, prestigen, släktsystemet,
alla de onda makterna med i spelet och
förorenar ytterligare trosfanatismens grumliga
flöde. Urbain Grainier har inte alls idealiserats.
Han har av författaren utrustats med en svår
ungdomssynd bakom sig, med utmanande
högmod och pockande sinnlighet, som är särskilt
fatal för den som är dömd till celibat, och han
är oförsiktig nog att inte som de flesta andra
dölja sina svagheter under sutanen. I sitt
varaktiga förbund med Madeleine de Brone, som
han själv vigt sig vid, är han dock hel och
stark och trofast, buren av fysisk passion men
också av ömhet, känsla, djup förtrolighet.
Berättelsen om deras hemliga kärlek hör i all sin
stolta nakenhet till det vackraste i boken, den
alltid sällsynta historien om den fulltoniga,
fullviktiga samhörigheten till kropp och själ
mellan två fullmogna, likvärdiga människor. Men
han är också hänsynslöst ärlig mot sig själv
och mot henne, ljuger inte bort sina synder,
brister och felsteg, möter med kristen förtröstan
sitt fruktansvärda öde, skriker under tortyren
men sviker aldrig vad han håller för sant.
Vem är egentligen Urbain Grainier? Ja,
frågan är om författaren riktigt lyckats att
individualisera honom eller om han ens
eftersträvat det, om han inte i sista hand är en mytisk
figur i släkt med dem man stött på i tidigare
böcker av Eyvind Johnson. Inför denna halvt
verkliga, halvt öververkliga diktgestalt, frigjord
från den historiska modellen, bringas man att
fundera över det lönnliga sambandet mellan
potens och andlig överlägsenhet, detta som all-
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
