Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tid verkar så oroande och utmanande på
tarvliga och låga instinkter. Har författaren inte
hos Urbain Grainier förenat vissa drag hos två
av sina föregående diktfigurer och
mytgestalter, utgör han inte något slags legering eller
sammanslagning av — Bobinack och Krilon?
Är han inte likt den förre en symbol för själva
livsdriften, den evigt irrationella, som alla de
ångestridna är redo att kalla Lucifer eller
Djävulen, och är han inte samtidigt likt den senare
en sinnebild för sanningens möjligheter och
styrka, för den fria, förutsättningslösa
prövningen? Redan det vore tillräckligt för att
förklara hans farlighet i de maktägandes ögon,
förklara varför han måste röjas ur vägen. Men
på dessa frågor lämnar boken inget entydigt
svar, och något av gäckande mystifikatör
förblir väl Eyvind Johnson även i denna roman,
som kommer att väga tyngre än de flesta i hans
produktion. Ty detta förtar inget av dess
verkan, ger tvärtom en eggande hemlighetsfullhet
åt ett verk, som virtuost spelar över det
mänskliga känslolivets hela skala, även i dess mest
upprivna ytterligheter. Med sin rikt varierade
stilkonst, som älskar att ta två steg åt sidan för
varje steg framåt, stundom komprimeras i
hetsiga ilmarscher och ibland skrider fram i jämn
episk lunk för att i nästa stund cirkla kring
själva ämnet likt månen kring solen, kan
romanen uppröra, skaka och roa oss, ibland blända
eller förarga oss, ofta gripa oss, bara inte
lämna oss likgiltiga eller oberörda.
Holger Ahlenius
BIBELNS LAGAR OCH
HJÄRTATS
Björn-Erik Höijer: Trettio silverpengar.
Tiden 1949. 11: 50.
"Trettio silverpengar" är en spännande bok,
med en ren kriminalhistoria som yttre
handling. Trehundra kronor har försvunnit ur
kassan i en liten norrländsk friförsamling en mörk
januarikväll när termometern står på
trettioåtta minusgrader. Den misstänkta är den lilla
gumman Fjällberg, tidigare en ljusgestalt i
församlingen genom sin trosvisshet, sin offervilja
och sitt fattiga, bibliskt beundransvärda liv.
De som har att ta ställning till saken är
församlingens herde, den unge och svage pastor
Blid och de sex medlemmarna i Rådet, som
får spegla olika temperaments och karaktärers
sätt att reagera när misstankarna blir konkreta
och en av stöttepelarna i deras lilla tempel
plötsligt rasar ihop inför deras ögon.
Reaktionerna går på två huvudlinjer. Den ena är de
säkras och rättrådigas, som har välordnade
rättsidéer av god kvalitet och med ett vant
handgrepp plockar fram ett fördömande ur
arsenalen. Den andra är de villrådigas, som ändå
vill tro att det måste ha varit en Guds mening
med att den som tett sig som en av hans
utvalda begått en sådan handling och här
sträcker sig skalan ända till den fanatiske
arbetaren Lindgren, som kan se bevisen bryta
igenom den sista av de murar han rest i sitt
förnekande av gummans brottslighet och ändå är
beredd att i det skedda söka en gudsmening
som är fördold för dem som dömer efter
bibelns och samhällets lagar.
På den senare linjen står också pastorn själv.
Hans blekt soliga hjärtevärme räcker också för
de felande; först försöker han skydda gumman
och vill sedan släta över. Efter hand plockar
emellertid Höijer ut den lille pastorn ur
gruppen och ställer upp honom på en plattform,
där hans ställningstagande till gumman
Fjällberg får avteckna sig inte bara mot Lapplands
vinterhimmel utan också mot evigheten. Han
börjar efterhand inse att han inte står så tryggt
i hägnet av sin kärleksfullhet, att han bara
plaskat omkring i det ljumma strandvattnet och
att historien med gumman plötsligt rivit honom
ut på djupet. Är inte hans milda motstånd mot
fördömandet bara ett sätt att fly undan
ställningstagande? Är kärleken verkligen en makt
som kan mäta sig med sanningen när de
kommer i konflikt? Höijer lämnar pastorn i
förvirring på sin plattform och till slut rycker
han med ett sinnrikt grepp också bort den
under hans fötter — själva förutsättningen för
hela denna andliga kris saknades, vilket inte
gjort den mindre allvarlig för en del av de
inblandade.
Detaljerna i detta kan man inte avslöja utan
att beröva andra läsare ett viktigt inslag i boken,
nämligen spänningen. Nog sagt att både
pastorn och — än värre — gumman Fjällberg
själv, urbilden av den varmt troende, ser sin
säkra förtröstan raseras och hamnar i
rådlöshet och förtvivlan. De enda som klarar sig är
fariséerna, som lägger tillbaka fördömandet
när det inte behövs och lika tryggt plockar
fram den kristliga medkänslan igen.
Man kan inte säga att "Trettio silverpengar"
är realistisk riktigt på samma sätt som en
del av Höijers noveller. Själva församlingens
art och särdrag är mycket lätt antydda, för-
4 BLM 1949 VIII
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
