Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
innersta Kongofloden, staffaget en samling
intrigerande, hycklande och odugliga franska
kolonialtjänstemän vilkas "marknad" Kurtz
förstör eftersom han sätter fläckar på den fina
skylten. Om arten av dessa fläckar får man inte
veta mycket — kanske förbjöd viktorianismen
allt öppet fabulerande i sådant —- men man får
antydningar om orgier och en missaktning för
människoliv av afrikanskt, icke europeiskt slag.
I varje fall var denne Kurtz en tid de svartas
gud.
För många Herrans år sen gick en film som
hette "Trader Horn" och som osökt faller en
i minnet. Den hade samma grandiosa
bildföljder och samma groteska sägeninslag med en
"vit drottning" (hos Conrad är hon visserligen
svart men lika dålig som tavla) och annat
"hemlighetsfullt" i hymn-, rit- och extasväg
som bara antyddes, tydligen för att appellera
till en föga etnologisk fantasi. På ett sätt gör
Conrads historia samma fördomsfulla,
moraliskt osunda och filmiskt beslöjade intryck.
Men den som gör sig besväret att titta i Eliots
dikter skall finna att han för "The Hollow
Men" inte försmått citatet "Mistah Kurtz —
he dead", och Kurtz är just vår eurafrikanske
troll- och horkarl. Det är sådant som gör
Conrad till en så besynnerlig författare att han har
någonting att ge de enklaste, mest
underhållnings- och äventyrssugna men också någonting
att ge de kräsnaste. Han har detaljer av en
konventionell, outvecklad eller rentav dålig
smak men han kan också måla upp storslagna
panoramor, både oceaniska och psykologiska,
det senare helst när han får hålla kvinnan och
det subtilare känsloutbytet utanför. "De
•—-kvinnorna menar jag — hör inte till — borde
inte höra till såna här historier. Vi måste
hjälpa dem att stanna kvar i sin egen vackra
värld om vår egen skulle bli fulare." Det är
den enklaste och även falskaste
he-mannamo-ral, passande för Hollywood och
missromanerna. Men man bör kanske tillägga att den i
bästa fall kan föda ridderlighet och hjältedåd
— det är bara det att de "bästa fallen" är så
sällsynta och de kolorerade så alltförmänskligt
vanliga. Vad som gör Conrad besynnerlig är
att han i så hög grad är både och: sublim mitt
i sin banalitet och banal mitt i sin sublimitet.
"Mörkrets hjärta" avslutas med en sådan seen,
nämligen när berättaren efter Kurtz’ död och
sin egen återkomst till Frankrike (eller
Belgien eller vad det är) besöker hans fästmö för
att återlämna brev. Och detta sublimt banala
kan ibland likna livet. Louis Renners
översättning är som vanligt utmärkt.
Den i Västindien handlande sjö- och
piratromanen "Äventyret" är resultatet av ett
samarbete mellan Conrad och den unge Ford
Madox Hueffer, senare mera bekant under
namnet Ford Madox Ford. Det tycks enligt
E. R. Gummerus’ väldokumenterade efterskrift
ha tillgått så att Ford Madox Hueffer lämnat
uppslaget och hjälpt till med utarbetandet men
att Conrad alltid omarbetat och lagt sista hand.
I alla händelser bär boken i varje detalj
Conrads märke, och vad intrigen beträffar är det
möjligt att man bl. a. får skriva förekomsten
av en "politiker" på hans konto. Handlingen
är annars enkel: det är den gamla vanliga
pojken som tvingas rymma hemifrån, upplever
äventyr bland buckanjärer och exotiska
grand-seigneurer, förälskar sig i en senorita, utsätts
för intriger av "politikern" som driver sitt
skumma spel under hederlighetens och
respektabilitetens täckmantel, nätt och jämnt räddas
från galgen och till slut blir lyckligt gift med
sin lika mörkögt romantiska som konventionellt
lojala skönhet. Vi känner både handling och
hjältetyp från otaliga liknande romaner, från
Trelawny, Marryat och t. o. m. Stevenson. Det
är detaljarbetet, åskådligheten, den friska
berättartonen och en viss oemotståndlig naivitet
som räddar dem. Och vad man än må anse om
Conrad: han är bäst när han så att säga låter
vädrets makter sköta om händelseförloppet och
inte skär till det efter sin schablonmässiga
uppfattning av vad som kan och rentav bör
ske på landbacken. Aristokraten och
anarkisten Conrad må gärna anse politiken smutsig
och vända sig från den, men författaren har
stirrat sig blind på den till den grad att hans
"politiker" eller intrigör — det finns exemplar
också i de ovan anmälda novellerna — helt
enkelt blivit enformig. Sedan kan man gärna dela
hans pessimism och hans primitivistiska
längtan efter starkt liv. Också denna översättning
är bra gjord. Gunnar Ekelöf
DEN GENOMTÄNKTE
ROMANFÖR FAT TÅREN
Alex Comfort: Romanen och vår tid.
Översättning av Stig Ahlgren. Ljus 1949. 4: 75.
Alex Comfort är engelsman, född 1920, och
har sedan debuten vid 17 års ålder hunnit med
ett dussintal verk med lyrik, romaner, noveller,
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
