Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MOLANDER
där Hieronymus låtsas stupa i striden med den
skäggige krigsbussen Larsson, som med dystert
hjältemod betraktar sin sönderhuggna
högerarm och utbrister:
Du ärligt tjänt din tid;
den vänstra sköta får båd’ värjan och buteljen.
(Långsamt bort)
Hieronymus:
(ensam, utsträckt på marken, ser sig försiktigt
omkring och reser sig upp. Trumvirvel utom scenen)
Väl stupat... fältet fritt... där slår man på reveljen.
(Blottar under kåpan ett pansar)
Min pansarskjorta, tack! ... En blånad... billigt krig!
Det stål är än ej smitt, som genomborrar dig.
Åjo, nog måste det ha känts påkostande att
repetera in den scenen. Men mycket annat var
ju vunnet och det väsentligaste.
I det ovan först citerade brevet till
författaren hade Molander även berört den yttre
iscensättningen, kostym- och
dekorationsfrågan för att ge en antydan om med vilken
omsorg teatern ämnade gå till verket:
"För den yttre utstyrseln har jag redan gjort
vad jag kunnat. Således har jag själv gjort
eskisser till samtliga dekorationer, vilka redan
äro under arbete. — Kostymer och vapen äro
frukten av studier, som jag gjort på alla möjliga
håll, såväl i Sverige som i Tyskland och
Österrike. En del vapen, kyller etc., som äro direkta
imitationer av föremål, dem jag undersökt och
valt, äro beställda i Berlin och redan hit
ankomna. Jag beställde dem själv i juni ..."
Dessa rader ger bara en svag antydan om
den grundlighet, med vilken iscensättaren gick
till verket. I ett brev till intendenten Gustaf
Upmark vid Nationalmuseum redogör
Molander för sina principer för den yttre
iscensättningen i ordalag, som kompletterar vad som
ovan sagts om hans avsikt med
textbearbetningen :
"... Enda sättet att nå någon stil, som
lämnar mitt litterära samvete någorlunda fredat i
denna delikata sak, anser jag vara att gå
tillväga som Chronegk med Grillparzer, det vill
säga, söka realisera de fantastiska drömmar
om — teatralisk! — naturalism, varom antag-
ligen den Hugoska skolan drömde. Och då de
artistiska krafter jag har att disponera över,
i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende
ej synas mig omöjliggöra en lycklig
deklamation och en drastisk tidston i ensemblen, har
jag icke dragit i betänkande, att även göra
utstyrseln så historiskt riktig som möjligt."
Ludwig Chronegk var Meiningarnas högt
skattade regissör, teaterhertigens högra hand
och den som förverkligade hans idéer.
Molander fortsätter:
"I detta avseende har jag nu gjort vad jag
kunnat och under denna sommar låtit i
Tyskland förfärdiga diverse vapen, kyller,
munderingar m. m., vartill jag utsökt föremål så väl
i Wien som i Berlin (f. d. Prins Friedrich Carls
samling). Men i allt detta finns en lika svag
som löjlig punkt. Under den korta tid jag
vistades i Stockholm i somras, hade jag ej tillfälle
och ej tid att besöka livrustkammaren ..."
Denna hänvändelse, som av Upmark
remitterades till intendenten vid Livrustkammaren
C. A. Ossbahr, blev upptakten till en livlig och
lärd brevväxling om klädedräkter under
30-åriga kriget, om militär uniformering, om
fän-nikor och fanor, luntmusköter och snappbössor,
pikar och harnesk o. s. v. och resultatet av
denna trägna möda blev iscensättarens i detalj
utarbetade kostym- och vapenförteckning,
omfattande ett 80-tal kostymskisser, en mängd
skisser till fanor av olika storlekar, ett
hundratal hopsamlade bilder av Gustaf II Adolf och
hans generaler, av tyska furstar och fältherrar,
av möbler, handskar, mynt, sigill o. s. v. Denna
förteckning är ytterligare kompletterad med en
kostymlista, där varje i stycket förekommande
kostym eller kostymgrupp (när det gällde
stumma figurer) noga beskrives. Om Gustaf
Adolfs kostym i andra akten bestämmes:
Mask: (105. [numret hänvisar till en reproduktion
av porträttet på Skokloster])
Hatt: breda brätten, uppvikt till vänster, men ej
fäst vid kullen; grå; dubbla guldsnören med ollon;
stor rik grön plym.
Kyller: (10. [numret hänvisar till GIIA:s kyller,
som Molander avtecknat på Arsenalen i Wien och
694
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
