Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPELIUS, REGINA von EMMERITZ OCH HARALD MOLANDER
som 1920 skänktes till svenska staten]) med ärmar,
av gult bockskinn, framtill flätlikt snörd (105) med
guldsnodder och knapphål; höger ärm 4 knappar
knäppta, vänster ärm 3 knappar knäppta.
Byxor: (63) av mörkblå bomacé [bombasin, ett
glansigt ylletyg]. Prov 7, i sidorna ornerade med
guldgaloner, knappar och tofsar och frans, på samma
sätt som ärmarna (105); närmast knäet sprund med
vitt pös.
Kyller stövlar: med höga kragar (68) om möjligt
dugliga att skjuta ned (63), av svart eller mörkbrunt
läder (att döma av alla kända samtidiga porträtt,
torde GIIA aldrig ha burit gula stövlar under
30-åriga kriget); sporrläder; sporrar.
Kyllerhandskar: med guldfrans kring kragen och
på handen guldbroderad väse (hjärtvapen, 147), på
ena sidan vasen G, på den andra A.
Krage: av linne med spetsar, snodder, knutar och
tofsar (103, 108).
På samma sätt, med en nästan
överväldigande detaljrikedom och med noggranna
hänvisningar till det rika bildmaterialet, beskrivas
kostymer för alla medverkande, (utom rollerna
e:a 150 personer, som föreställde officerare,
soldater, fanbärare, trumslagare, trumpetare,
pager, munkar, nunnor och vanliga människor
av båda könen). Liknande gigantiska skiss- och
organisationsarbeten på dekorations- och
dräktavdelningarna kräver på en nutida teater två
till tre specialutbildade funktionärer.
Premiären blev den stora framgång, som
Molander hade hoppats på — och avsett. Arvid
av Schulthén i Nya Pressen skrev, att
"stämningen var från första akten till den sista varm
och sympatisk. Inropningarnas antal räknade
vi ej, säkert är blott att applåderna ljödo med
ovanlig energi...
Till denna framgång bidrog emellertid i
väsentlig mån det i detalj tidstrogna,
utomordentligt färgrika och präktiga sätt, varpå stycket
i hr. Molanders konstförfarna ledning blivit
satt i seen. De nya dekorationerna voro
synnerligen anslående. . . . Men icke nog därmed:
belysningseffekterna med långsamt på fästet
skridande måne, blodröd morgonrodnad o. s. v.
voro anordnade på ett rent mästerligt sätt.. ."
Den nya elektriska effektbelysningen var
också införskriven från hertigen av Meiningens
leverantör, belysningsinspektören vid Kungl.
Hovteatern i Dresden, optikern Hugo Bähr.
Man måste komma ihåg, att de flesta teatrar
på den tiden i bästa fall upplystes med gas
och att det elektriska effektljuset öppnade vägen
för nya skönhetsvärden i dekorationen. Det var
ju helt naturligt att man till en början inte
förstod att utnyttja det för annat än
naturefterhärmning. Det var vackert så!
Axel Berndtsson i Hufvudstadsbladet hade
lagt märke till den modernisering skådespelet
utsatts för och konstaterade, att ’"över
romantiken har realismens tunga, obarmhärtiga vagn
åkt fram. — Det versifierade skådespelet är
en alltför bunden produkt för en tid, som älskar
frihet från alla band". Men efter denna
hjärtesuck över det förgångna ger recensenten
oförbehållsamt moderniseringen sitt erkännande:
"Det skall vara en segerherre som hr. Harald
Molander, för att utan farhåga upptaga ett
stycke med så djupa rötter i tidigare succéer.
... Men Svenska teaterns intendent är en
trollkarl när det gäller att låta det skiftande,
färgrika livet i ett skådespel antaga de mest oanade,
detalj rika former ... Ett är visst, att det fordras
en disciplin och en intresserad sammanhållning
utan like för att åstadkomma detta totalintryck
och denna historiska doft, som Meiningarna
kunde ha avundats ..."
Som man sett av de citerade breven, var
Topelius inte överdrivet intresserad för ett nytt
framförande av det gamla stycket, vars brister
han var medveten om. På teaterstyrelsens
inbjudan att vid premiären disponera logen N:o
10, mitt i första radens fond, svarade han med
att lova att kanske komma. Alldeles oförmodat
infann han sig emellertid på
generalrepetitionen i en loge, som egentligen var reserverad
för pressen och blev så nöjd med vad han såg,
att han bevistade inte endast premiären utan
ytterligare två föreställningar före julveckan.
Återkommen till Björkudden skrev han den 22
dec. ett tackbrev till iscensättaren, som nådde
denne på julaftonen:
"Återkommen till min ensliga udde, sänder
jag fältherren och hans armé min tack för den
695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
