Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 1. Engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN ANGLOSAXISK LITTERATURKRITIK
"litteraturkritik". Men medan
"litteraturkritiken" hos oss så gott som helt och hållet sysslar
med den dagsfärska litteraturen, kan man
skriva — och skriver regelbundet — "criticism"
över låt oss säga Pope eller Blake. En följd
av denna vana är att ökad aktivitet vid
bedömningen av nutidens litteratur, uppkomsten av
nya metoder och tillämpandet av nya grepp,
hastigt påverkar bedömningen av äldre tiders
litteratur. Denna konfrontation med äldre dikt
återverkar i sin tur på uppfattningen av det
moderna och ger ytterligare möjligheter till
komplikation och expansion av kritiken.
I det följande skall göras ett försök till en
kortfattad beskrivning av denna moderna
anglosaxiska litteraturkritik. Den kan tyvärr inte
göras fullständig, bl. a. av det skälet att
åtskilliga till ämnet hörande skrifter inte stått att
uppdriva i Sverige. De svenska bibliotekens
bestånd har mycket stora luckor, när det gäller
sådant som utkommit i Amerika. Mina försök
att via bokhandeln anskaffa vissa 8—10 år
gamla böcker har visat, att vad vi gick miste
om under krigets avspärrning nog får anses
vara ganska definitivt förlorat. Vissa av allt
att döma betydelsefulla verk känner jag därför
endast genom referat och recensioner.
Det ter sig naturligt att börja med England.
Medan den något tidigare utvecklingen där
noggrant iakttagits på andra sidan Atlanten,
har vad som kommit fram i Amerika endast
i mindre grad observerats i England. Ända
fram till den allra sista tiden tycks modern
amerikansk litteraturkritik i England ha varit
liktydig med Edmund Wilson.
Som gränsår kan sättas 1920. Detta år
utkom T. S. Eliots "The Sacred Wood", och
ungefär samtidigt började I. A. Richards sitt
författarskap, ehuru hans "Principles of
Liter-ary Criticism" inte utgavs förrän 1924.
Naturligtvis är gränsåret (som alltid) en
smula godtyckligt, men dessa båda namn möter
man, direkt eller indirekt, oftare än något
annat i de följande årtiondenas litteraturkritik.
Vill man ha ett mått på deras inflytande, kan
man gå till den populariserande litteraturen.
Från Ruskin College, den engelska
folkbildningsverksamhetens högskola, har just utgått
en "Introduction to the Study of Literature.
I. Poetry", författad av Lionel Elvin (Sylvan
Press, 1949). Denna mycket förtjänstfulla
litteraturpedagogiska skrift bygger, såsom
författaren klart anger, i sin grunduppfattning
företrädesvis på Eliot och Richards.
Eliot och Richards skall här behandlas
mycket summariskt. Deras existens torde
numera vara väl inskärpt i den intresserade
svenska publikens medvetande. För att få en
bakgrund till det följande är det emellertid
befogat att i korthet rekapitulera vissa
karakteristiska drag i deras insatser.
Den del av Eliots litteraturkritik som visat
sig fruktbar är i stort sett den tidigare. Eliots
senare essäer präglas allt mer av att hans
teologiska och kulturpolitiska idéer stänger in
hans litteraturbedömning i en snävare ram.
Eliot har själv så tidigt som i företalet till
1928 års upplaga av "The Sacred Wood"
påpekat förskjutningen i sin ståndpunkt: att han
inte längre på samma sätt är inriktad på
"problemet om poesins integritet", på hävdandet
av att "när vi betraktar poesi måste vi
betrakta den främst som poesi och inte som
någonting annat".
"The Sacred Wood" innehåller i mer eller
mindre utförd gestalt flertalet av de för Eliots
litteraturkritik betydelsefulla metoderna och
synpunkterna. Där finns (i "Tradition and the
Individual Talent") betonandet av den aktivt
förvärvade traditionstillhörighetens vikt; där
finns Eliots speciella form av historism, enligt
vilken de förflutna åldrarnas litteratur alltifrån
Homeros på en gång är något förflutet och
något närvarande som utgör "a simultaneous
order"; där finns vidare tanken, att ingen
diktares verk får sin innebörd förrän det sätts in
i detta stora sammanhang, vilket kräver
jämförande arbete av kritikern; där finns vidare
kravet på mognad. Ytterligare möter man
framhävandet av poesins opersonliga karaktär, nära
förenad med angrepp på sentimental
litteraturtolkning. Vidare innehåller boken teorin om
785
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
