Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
När detta brev föreligger i tryck, har Arts
Council of Great Britain hunnit tillkännage
inrättandet av ett antal poesipris i samband med
The Festival of Britain 1951. Arts Council har
under de senaste tio åren givit musiken,
dramat och konsterna ett ovärderligt stöd, inte
bara i större och mindre städer i England,
Skottland och Wales utan också ute i byar där
konserter, teaterföreställningar och
konstutställningar var okända före kriget. Hittills har
det emellertid inte direkt uträttat någonting för
litteraturen. Sedan det privata mecenatskapet
numera har avtagit, att inte säga försvunnit,
har Arts Council — med bibehållen
självbestämmanderätt — blivit förvaltaren av det
statliga mecenatskapet och kan med sitt ansenliga
årliga anslag från finansdepartementet stödja
eller garantera konstnärlig verksamhet av
skiftande slag i långt vidare utsträckning än det
mest upplysta privata initiativ. Det är direkt
eller indirekt ekonomiskt engagerat i de
förnämsta orkestrarnas, balettruppernas och
teaterföretagens verksamhet över hela landet. Den
berömda Sadler’s Wells Ballet, som fyller
Covent Gardenoperan kväll efter kväll i veckor,
skulle gå med förlust utan dess hjälp. Men
medan musiker, målare, danskonstnärer,
skådespelare med flera har haft direkt nytta av
Arts Councils intelligenta stöd har författare
till sådana litterära verk som på grund av sin
art inte kan räkna på lönande försäljning blivit
utan hjälp. Det är poeterna, särskilt de unga,
som i litteraturens nuvarande situation har
blivit mest lidande på att på detta sätt förbigås,
och det är för deras räkning som Arts Council
har gjort detta försökserbjudande som innebär
ett pris på 500 pund för en enstaka dikt om
minst 500 rader och en summa om 600 pund
att fördelas mellan högst tolv tävlande för
samlingar om minst sex och högst tolv kortare
dikter.
Det finns enligt min åsikt starka skäl för
att anslå en liten del av Arts Councils resurser
åt stödet av icke-kommersiell litteratur, även
om dess produktionskostnader är obetydliga i
jämförelse med kostnaderna för en opera, ett
skådespel eller en balett. När enskilda målare
har kunnat få stöd genom uppdrag från Arts
Council är det inte mer än logiskt att enskilda
författare också får ett visst bistånd. Arts
Council har också beställt libretton till nya
operor av J. B. Priestley, Ronald Duncan och
Alan Pryce Jones, redaktören för Times
Literary Supplement, varför det inte i princip
är något som hindrar att det också stöder
författare. Icke desto mindre uppställer sig frågan
hur sådant stöd bäst bör ges. Är "poesipris"
i själva verket bästa sättet att uppmuntra
poeter och poesi? Fastän jag har äran att sitta
i den nämnd om sex personer som har utsetts
att fördela dessa priser är jag inte säker pä
att det är bästa sättet. Det är givetvis mycket
svårt att avgöra vad som bör göras. Det är en
kinkig fråga som har bekymrat varenda
poesiförläggare ända sedan krigets slut.
Kostnaderna för att trycka, binda och sälja
poesi jämte den allmänna stegringen av
förläggarnas omkostnader kompenserades under
kriget i allmänhet av ovanligt stor försäljning.
Under några år bar sig poesi, och till och med
en debut kunde ge en anspråkslös vinst. Som
exempel kan jag nämna Kathleen Raine vars
berömmelse numera står tillbaka endast för
Edith Sitwells. Hennes första bok "Stone and
Flower" utkom år 1943 i en upplaga om 2 000
exemplar, och fastän hon vid den tiden
knappast var känd alls blev denna första upplaga
utsåld på några månader och en andra upplag»
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
