Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Holger Ahlenius: Kobran och ormtjusaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
KOBRAN OCH O RMT JU SAREN
Man kan icke låta bli att undra över varför han
icke kunde unna henne att få vara i fred; det är
som om han av pur snålhet icke ville kasta bort en
enda chans till ett erotiskt äventyr. Att hon var
förälskad och värnlös måste ju ha varit uppenbart; men
en själssjuk, ja nästan dödsmärkt invalid på kryckor
kan ha tett sig som ett rättmätigt villebråd blott för
en sällsynt fördomsfri jägare.
Orden är Fredrik Bööks. De skrevs för tjugu
år sedan oeh gällde förhållandet mellan
Victoria Benedictsson och Georg Brandes. Det har
runnit mycket vatten under broarna sedan dess,
och i den bok Böök nu publicerat har Victoria
från den värnlösa och förförda förvandlats till
en kobra, en giftorm alltså av farligaste sort,
medan Brandes från mefistofelisk Don Juan
och fördomsfri kvinnojägare kostymerats om
till ofarlig romantisk litterat utan ett drag av
hänsynslös handlingsmänniska. Herrans
kvarnar mai långsamt men säkert, och när en
kritiker med Bööks oförnekliga om ock något
skamfilade auktoritet äntligen beslutat sig för att
grundligt underbygga och lansera en tes, som
för vanliga dödliga i åratal tett sig självklar,
så vågar man kanske hoppas att den ska slå
igenom och effektivt ta död på de falska
oljetryck som hittills cirkulerat, men detta är
långtifrån säkert.
Böök är den förste som i hela dess
utsträckning har fått begagna ett vidlyftigt
dagboksmaterial, förvarat i Lunds universitetsbibliotek,
och varav vissa delar inte tidigare har varit
tillgängliga för forskningen. Men den version
som här ges av förhållandet får inte betraktas
som slutgiltig. Ett betydelsefullt brevmaterial
från Victorias sista levnadsår finns alltjämt i
privat ägo och har inte stått till Bööks för-
Fredrik Böök: Victoria Benedictsson och Georg
Brandes. Bonniers 1949. 12: 50.
fogande. Han kan inte rimligen beskyllas för
att försköna eller idealisera bilden av Victoria
genom något som utsäges i boken men väl
genom vad som förbigås med tystnad. Böök
förtiger sålunda, att det i Brandes-arkivet i
Köpenhamn finns en hel bunt visitkort och
biljetter — den tidens telefonsamtal! —
varmed hon har uppvaktat honom och där hon
åter och åter utbad sig och framprovocerade
hans besök. Den enkla sanningen är, att
hon helt och hållet var den initiativtagande
parten och i fortsättningen var som en
sannskyldig igel på honom — frånsett att
hon hade taktlösheten att tränga sig in hos
hans mor och att göra litteratur av allt,
bokstavligen allt som passerade emellan dem. Inte
bara varje replik, varje tonfall och gest utan
också varje smekning och kyss, varje
kroppsställning och grepp har här bokförts med en
nakenhet, en litterär girighet som verkar
fullkomligt monoman. Man ertappar sig med att
bli förvånad över att inte själva samlagen också
har beskrivits i detalj. Förklaringen ligger
kanske lika mycket i att de var så föga
tillfredsställande som i att oblygheten dock hade
vissa tidsbetingade gränser. Alltnog, Böök har
för hennes del huvudsakligen nöjt sig med att
återge de oerhört detaljrika och omfattande
dokumenten samt inskränkt sina egna
kommentarer till det minsta möjliga. Brandes däremot
skrev inga dagböcker, och i hans fall har Böök
därför tvingats till något större utförlighet.
Några överraskningar har boken inte att
bjuda den som förut var förtrogen med
ämnet och den tillgängliga delen av
materialet. Här bekräftas sålunda riktigheten
av den uppfattning som Sten Linder och
jag hävdat gentemot Victor Svanberg och Tora
799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
