Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Georg Svensson: Illustrerade böcker 1949
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADE BOCKER 1949
av
GEORG SVENSSON
August Strindberg: Hemsöborna. Illustrerad av
Harald Lindberg. Bonniers. 10:—.
Det minsta beröm man skulle kunna ge en
illustrering av Hemsöborna vore att den gav en anledning att
förnya bekantskapen med mästerverket utan att direkt
störa visualiseringen av berättelsen. Det högsta
berömmet vore då att illustrationerna faktiskt berikade den
litterära upplevelsen. Skall man våga ge Harald
Lindberg detta höga betyg? Jag tror nästan man vågar sig
på det. Naturligtvis kan han som skärgårdsskildrare
inte på något sätt mäta sig med Strindberg, sådana
målare finns knappast. Men ifråga om det
dokumentariska ger han en så riktig översättning till bild av
texten som antagligen kan göras och därvid kommer
han läsarens fantasi till god hjälp. Lindberg kan
verkligen Stockholms skärgård och han har gjort sig möda
att leta sig fram till Hemsöbornas urmiljö på Kymendö.
Landskap, bebyggelse, fiskredskap, båtar och bryggor
— så såg det säkerligen ut på Carlssons och gumman
Flods tid, så ser det alltjämt ut om man skrapar undan
några tillsatser. Svårare har det varit att få korn på
människorna men även de har en gång haft sina
förebilder i verkligheten och illustratören har grävt fram
dem ur misstroget bevakade familjealbum och blåst liv
i dem. Det är svårt att tänka sig annat än att vi
hädanefter blir tvungna att se hemsöborna med Harald
Lindbergs ögon, eller kanske man bör säga: med
Strindbergs ögon och Lindbergs glasögon. De har blivit
tydligare utan att ändra karaktär. Exponeringen har
dock utfallit litet olika. Porträttet av Carlsson är för att
tala formulärsvenska välliknande om ock en aning
vagt. Gusten är absolut övertygande liksom gubben
Rundquist medan madam Flod har varit besvärligare
att få grepp om. Beträffande henne måste man nog
också beskylla Strindberg för en viss vacklan i
framställningen; hon presenteras som en rynkig gumma,
utvecklas sedan till en matrona i farliga åldern för att
på nytt snabbt torka ihop och brytas som en murken
gren. — Som tolkare av skärgårdslandskapet följer
Lindberg gammal god tradition från Axel Sjöberg och
Albert Engström (vars hela skärgårdsskildring står
med roten i "Hemsöborna). Med omväxlande tusch
och svartkrita modellerar han kraftfullt och når
speciellt goda ljuseffekter. Man kan aldrig missta sig på
vädret, klockslaget och årstiden i hans teckningar och
det betyder mycket när det gäller den friskaste
realistiska romanen i hela vår litteratur. Dessutom har
Lindberg humor och är diskret nog att inte försöka vara
roligare än författaren, vilket onekligen hade varit ett
dumdristigt företag. Konstnärligt och typografiskt är
detta en hederlig, hållfast upplaga, som inte behöver
ersättas i brådrasket. Den har dessutom förtjänsten att
ifråga om texten återgå på urversionen med
återställande av en del drastiska vändningar som avlägsnades
på korrekturstadiet för att inte den tidens
antiander-bergare skulle behöva hålla för näsan.
111. av Harald Lindberg till Strindbergs "Hemsöborna".
Den bästa novellen. Berömda berättare II. Redigerad
av Ivar Öhman. Illustrerad av Björn Jonson. Folket
i Bild. 6: 75.
Folket i Bilds förlag gav i fjol ut en novellantologi
"Berömda berättare" till facilt pris och i en vacker
utstyrsel. I år fullföljs uppslaget med en annan
antologi, "Den bästa novellen", där femton författare är
representerade med vad de själva (eller i ett par fall, när
författaren är död, utgivaren) anser vara deras bästa
novell. Det är en socialt och litterärt bestämd grupp av
författare det gäller, nämligen arbetardiktarna från
Hedenvind till Erik Asklund, alltså tjugu- och
trettiotalens bästa berättare utanför borgerligheten. Till
novellerna har författarna (resp. utgivaren) skrivit ett
litet presenterande förord som i vissa fall innehåller
intressanta upplysningar. Här skall boken granskas
endast som bokkonst och den fyller då mycket högt
ställda krav. Björn Jonson har illustrerat med
vignetter i originallitografi; hans fina gehör för det
mollstämda, ensamhetstunga och fattigfrusna kommer väl
till pass i detta sammanhang. Grafiskt är volymen
ovanligt smakfull.
831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
