Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Översättningslitteraturens roll i vår
bokutgivning har krympt allt mer. Framför allt tycks
de utländska bestsellerna av standardsnitt ha
kommit bort definitivt. För det starkaste
samlade inslaget svarar väl översättningarna från
franskan, som redovisas på annat ställe i
numret. Ur engelsk litteratur har flera intressanta
ting kommit, både nyheter och äldre böcker,
av Joyce Cary, Alex Comfort och Sigfried
Sassoon, (dit kan man kanske också räkna
sydafrikanen Alan Paton) medan det från
Amerika varit magrare, med Lockridges postuma
jättebok ”Regnträdets land” som viktigaste
nummer. Ett ökat intresse för den italienska
litteraturen har märkts, förmodligen en
efterverkning av de många italienresor, som jämte
den nordiska längtan till Södern gjort Stieg
Trenters och K. W. Gullers album ”Italien”
till en stor framgång. Annars är det påfallande
att nordisk litteratur svarat för några av de
viktigaste inslagen bland årets översättningar,
åtminstone kvalitativt sett. Martin A. Hansen,
Arne Skouen, Tarjei Vesaas och Haldor
Lax-ness är några av de namn som gett genlj ud och
i den unge Hans M01bjerg, som vann ett
nordiskt romanpris, har man av allt att döma en
talang att lägga på minnet.
Facklitteraturen hade också ett stort år,
framför allt reseskildringarna. Det blev ju
även en sådan, historien om Kon-Tiki, den
moderna tidens största äventyrsberättelse, som
nådde de allra högsta siffrorna, 70 000, om
man skall hålla sig på andra sidan årsskiftet.
Till facklitteraturen hör likaså några av de
böcker som blivit årets mest omtalade —
Ingemar Hedenius’ ”Tro och vetande” och Fredrik
Bööks ”Victoria Benedictsson och Georg
Brändes”. Ingen av dem nådde emellertid årets
rekord i fråga om publicitet, vilket innehas av
Bengt Anderbergs ”Kain”. Anmärkningsvärt i
vårt annars så säsongbetonade bokliv är att
den — liksom Harry Martinsons ”Vägen till
Klockrike” — hörde till de mest lästa böckerna
1949, trots att den kom ut året innan.
Det litterära 40-talets slut markeras också
av en ovanlig rikedom på översikter av den
moderna litteraturen. Under 1949 kom inte
bara Erik Hj. Linders stora standardverk, utan
också en rad nyttiga arbeten av olika format,
helt eller delvis ägnade modern svensk
diktning, av Anton Blanck, Gunnar Axberger,
Gud-mar Hasselberg och Ragnar Oldberg.
Om decennieskiftet
har annars mycket ordats och påpassliga
gossar har legat i för att hinna först när det gällt
att sätta sig i besittning av 50-talismens
propagandaapparat. När det gick så bra för
40-talet hoppas man tydligen på samma framgång
om man begagnar sig av en liknande yttre
utrustning. Än så länge är det dock mest denna
man sett, varför förfarandet kan leda tankarna
till bushmännens vana att spänna upp
regnskydd i hopp att det skall regna. Erik
Lindegren påpekade nyligen i ett radioprogram kring
decennieskiftet att de yngsta författarna har
ett starkt intresse för teoretiska skriverier och
man vill gärna instämma i hans tro att detta
skall leda till en livligare estetisk debatt.
Däremot är det svårare att hoppas på något
livskraftigt 50-tal utan några verkligt originella
skönlitterära initiativ vid sidan av teorierna.
Som Åke Janzon med en lätt suck
konstaterar på annan plats i häftet har debutanterna
— de blivande 50-talisterna alltså — i år
varit ovanligt talrika. Bland lyrikerna kan
man särskilt nämna Lars Forssell och Östen
Sjöstrand, vilka även som teoretiker hört till
dem som klarast tagit ställning till 40-talismen.
Bland prosaisterna är urvalet rikare, där finns
bl. a. Arne Sand, som fick det stora
Strind-bergspriset, Per Anders Fogelström, Georg
Stenmark och Mary Mandelin från Finland.
I anknytning till årstiden är f. ö. för BLM:s
del endast att säga att vi hoppas få spegla ett
minst lika omväxlande och givande litteraturår
1950. Det lär vara diskutabelt om man skall
räkna halvsekelskiftet nu eller vid nästa nyår.
Lika tveksamt är det ju med decennieskiftet,
åtminstone litterärt sett. Vi håller oss därför till
det enkla årsskiftet och önskar alla BLM:s
läsare Ett Gott Nytt År! Åke Runnquist
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
