Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
framgår alltså att om det gällde att själv svara
på en enquétefråga av denna art så skulle
svaret bli: bland svenskar Lagerkvist, bland
utlänningar Hemingway eller Faulkner. Detta
sagt i djupt medvetande om hur vidsträckt
fältet är och hur oändligt liten del därav de egna
litterära strövtågen genomkorsat.
Georg Svensson
Bokåret 1949
får nog anses som bra. Det är inte så ofta man
har skäl att börja en årsöversikt i den tonarten,
men nu tycks det befogat, både när det gäller
kvalitet och kvantitet. Vad den senare angår
har ju inte bokhandeln visat den nedgång i
omsättningen som de flesta andra branscher
fått att dras med i höst. Blir konjunkturerna
på allvar vikande kommer väl böckerna att
också få känning av saken, men hittills tycks
bokintresset ha varit stort nog att hålla dem
uppe. Kanske kan man våga tro att rätt många
svenskar nu kommit i ett sådant förhållande
till boken att den inte längre är någon lyxvara,
som ligger bland det översta man kan lämpa
överbord när båten börjar ta in vatten.
Men även vad kvaliteten angår kan man se
på 1949 med en viss tillfredsställelse. De
epokgörande inslagen skall man kanske yttra sig
om med en viss försiktighet, sådana brukar ju
mera sällan visa sin egenart innan de för länge
sedan försvunnit från nyhetslistorna. Men man
kan glädja sig åt flera väsentliga böcker av
betydande författare och åt flera genombrott
bland deras yngre kolleger.
Den största upplagan för en skönlitterär bok
nådde i år som ofta förut Olle Hedberg. Hans
gäckande metod att överlämna ett allvarligt
ämne i raffinerad presentförpackning ger
honom alldeles särskilda garantier hos både
publik och kritik som uppehållits även i år,
trots att Blenda Heurman inte längre sa nej.
En mycket stor publik nådde också Vilhelm
Moberg med första delen av sin
utvandrar-trilogi, vars episka förtjänster och stora
sakkunskap gör att boken måste räknas till det
allra bästa i hans mogna författarskap.
Detsamma gäller om en i övrigt så avvikande bok
som Eyvind Johnsons ”Drömmar om rosor och
eld”, ett underfundigt och svårfångat
mästerverk med många lönngångar i planeringen.
Sigrid Siwertz överraskade med en synnerligen
öppenhjärtig självbiografi, med tonvikten på
personlighetsutveckling och Tage Aurell höll
utan ansträngning den långt framskjutna
bastion han erövrat åt sig.
Flera författare gjorde insatser som man
med tanke på deras välkända namn inte gärna
kan kalla genombrott, men som bör ha tjänat
att ytterligare understryka deras kvaliteter. Dit
kan man t. ex. räkna Sven Rosendahl, Karl
Johan Rådström, Peder Sjögren och Gustav
Sandgren, vilken senare mer i skymundan kom
med en av sina bästa romaner. Av de
40-talis-tiska toppfigurerna reparerade Ahlin och
Dagerman med mer övertygande böcker sitt
renommé efter några mer diskutabla insatser.
Björn-Erik Höijer fick med sin friast skrivna
roman en länge väntad framgång, som dock
gärna kunde varit större. Kritikgenombrott kan
man också anteckna för Lars Göransson, Owe
Husåhr, Jan Gehlin och Gösta Oswald (på
våren) samt kanske också för Gunnar Edman.
En plats för sig intar Folke Dahlberg med sin
suggestiva vattensaga ”Vättern”.
Lyriken flödade flitigt. För året kan man
notera Artur Lundkvists stora och rika
”Fotspår i vattnet”, Karl Vennbergs ”Fiskefärd”,
som säkert kommer att te sig som en av
decenniets viktigaste böcker och som väl markerar
att ännu en viktig landgång till 40-talet dragits
in, samt nya böcker av de för rikssvensk lyrik
så viktiga finländarna Rabbe Enckell och
Gunnar Björling. Werner Aspenström kunde glädja
sig åt en stor kritikframgång och tre upplagor
av sin ”Snölegend”, medan Sven Alfons och
Stig Sjödin en smula orättvist fick celebrera
sina framsteg mer i kretsen av sig själva.
Nämnas bör också att den litteräre
ishockeyspelaren bernt erikson efter åtskilligt passande
framför mål slutligen i vintras lyckades klämma
in pucken i nätet.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
