Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Carl-Erik af Geijerstam: Två dikter - Sanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-ERIK af GEIJERSTAM
Sanden
Jag vill beröra dina tinningar
och vara vid ögonvråns virvel
och nå in i din trötthets solar.
Din kropp vill jag söndersmula
och strö ut som sandkorn
blott för att åter se dig stå upp
och komma med sömnens fuktiga blad
över ögon och kinder.
Du var ensam i de flyendes skara
när skräcken återskallade gällt
i ljudet från sjömusslans väggar,
när Pan blåste sin stötande luft
i ditt huvuds återljudande hom
och du flydde på skräckens tunna fötter.
Du vaknade och fann tröst
i sandens oändlighet,
alla långsamt kringspridda refflor.
Du fann tröst i sandens enslighet
dess obevakade öppenhet mot sol och molntäcke
utan fallande skuggor och grottors mörker
utan klippors återskall och bergets tunga ljudkropp.
Du höll inte längre kvar ditt lyssnande
till förstorad och växande oöverkomlighet
i återljud och rundgång
och sjömusslans gälla trumpet.
Du lät vinden föra bort vad du halvt förnam
utan gapande mynningars saknad
levande med i sandkornens rassel och växling
med hörselbenet naket och vitt
som strandens stenar.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
