Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - William Faulkner: I morgon. Novell. Översättning av Mårten Edlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MORGON
supit och mixtrat med andras boskap, så satt
han här på verandan, fortfarande full och
skrävlande och bortåt ett halvt dussin av dom
som han ibland hade slagit medvetslösa med
ojusta metoder och justa också för den delen
när så blev, dom satt här och skrattade
varenda gång han hejdade sig för att dra ett nytt
andetag. Och jag råkade se opp och där ute
på landsvägen satt Fentry på sin mula.
— Han bara satt där och tittade på Thorpe
med dammet från dom där femti kilometrarna
fastklibbat i mulans svett. Jag vet inte hur länge
han hade suttit där utan att säga nånting, bara
suttit där och tittat på Thorpe. Så vände han
mulan och red tillbaks oppefter vägen mot
bergena som han aldrig borde ha lämnat. Men
det kanske är som det heter att det inte finns
nånstans där man kan gömma sig varken för
blixten eller kärleken. Och då visste jag inte
varför. Jag hade inte kopplat ihop namnena.
Thorpe kände jag ju till men den där andra
historien hade hänt för tjugu år sen och jag
hade glömt bort den ända tills jag fick höra
talas om den där juryn som blev hängd. Det
är klart att inte han tänkte rösta Bookwright
fri ... Det mörknar. Vi går väl och äter
kvällsmat.
Men det var bara trettisex kilometer till
stan nu och vi var på stora landsvägen nu, på
grus. Vi skulle vara hemma på en och en halv
timme, för ibland kunde vi köra femti sexti
kilometer i timmen och morbror Gavin sa alt
en vacker dag skulle alla huvudvägarna i
Mississippi vara stenlagda precis som gatorna i
Memphis och varenda familj i Amerika skulle
ha bil. Vi körde fort nu.
— Det är klart att han inte tänkte det, sa
morbror Gavin. De ringa och okuvliga på
jorden — att uthärda och uthärda och uthärda,
i morgon och i morgon och i morgon. Det är
klart att han inte tänkte rösta Bookwright fri.
— Det skulle jag ha gjort, sa jag. Jag skulle
ha friat honom. För Buck Thorpe var en dålig
människa. Han .. .
— Nej, det skulle du inte, sa morbror Gavin.
Han grep mig om knät med ena handen trots
att vi körde så fort och den gula ljusstrålen låg
i jämnhöjd med den gula vägen och
eldflugorna svepte in i ljusstrålen och virvlade bort.
— Det var inte Buck Thorpe, den vuxne
mannen, sa morbror Gavin. Honom skulle han
ha skjutit lika snabbt som Bookwright om han
hade varit i Bookwrights ställe. Det var för att
det nånstans i det där förnedrade och
brutaliserade köttet som Bookwright dräpte
fortfarande fanns kvar, kanske inte anden, men
åtminstone minnet av den där lilla pojken, den
där Jackson och Longstreet Fentry, även om
den man som pojken hade blivit inte visste det
och bara Fentry visste det. Och du skulle inte
heller ha friat honom. Glöm aldrig det. Aldrig.
Översättning av Mårten Edlund
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
