Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
”Möte med svenska författare”
heter en bredvidläsningsbok av Gunnar
Axberger och Gunnar Blomqvist (Svenska
Bokför-laget/Norstedts. 9: 10), som vållat en del
rabalder. Skriftställaren Ebbe Reuterdahl har
turnerat i landet med en protestresolution i
bakfickan och starkt fördömt boken i fråga.
Hans huvudanmärkning är att den innehåller
svordomar, vilka skulle legaliseras av skolan,
när de förekommer i en godkänd läsebok.
Någon nämnvärd framgång har aktionen inte fått,
lika litet som den mot ”Kain”, allmänna
opinionen är nu definitivt en annan i sådana ting
än på trettiotalet. Författarna har lugnt och
värdigt försvarat sig med att man inte i
längden vinner något på att undanhålla barn fakta
om livet och att det knappast kan vara
meningen att elever i folkskolans sista klass, där
boken förutsättes läst, skall gå ut i livet med
tron att allt som står tryckt skall okritiskt
anammas. Som Victor Svanberg påpekat är de
personer som avger (de inte särskilt talrika)
svordomarna i regel inte heller några moraliska
föredömen, varför det torde vara rätt lätt för
läraren att i stället hålla fram dem som
avskräckande exempel, om han anser det
nödvändigt. Myndigheterna har f. ö. godkänt och
rekommenderat boken och därmed är väl saken
utagerad.
Det kan emellertid löna mödan att av andra
orsaker dröja vid ”Möte med svenska
författare”. Vad den innehåller (”moderna
författar-ynglingars kloaksmuts och stryktäcka
djävla-ramsor” enligt Svenska Morgonbladet), är
nämligen ett urval modern svensk litteratur
från Strindberg till Fridegård, Moa Martinson
och Piraten, klokt men okonventionellt valt i
de flesta fall och försett med en aptitlig
utstyrsel som bör komma många att behålla denna
roliga antologi i bokhyllan även sedan de flesta
andra skolböckerna lagts upp på vinden.
Boken är tryckt 1948. Man kan nog också
säga att 1948/49 kom modern svensk
skönlitteratur på allvar in i skolorna. Då utkom
nämligen en hel rad andra böcker, helt eller
delvis ägnade svenska
nittonhundratalsförfat-tare. En motsvarighet till ”Möte med svenska
författare” utgör tredje delen av ”Svensk
litteratur i urval” av John Boman och Gudmar
Hasselberg (Fritzes. 6: 90), som täcker precis
samma område, men har uteslutit några
rikssvenska författare till förmån för
finlandssvenskar.
Samtidigt har också en rad
litteraturhistoriska verk utgivits, delvis av samma personer
som medverkat i läseböckerna. Erik Hj.
Linders och Ragnar Oldbergs har förut
recenserats i BLM. Mer direkt på skolorna siktar tre
andra. Mest symptomatisk är kanske den nya
upplagan av Hjalmar Alvings litteraturhistoria,
helt och förtjänstfullt omarbetad av Gudmar
Hasselberg, (Svenska Bokförlaget/Bonniers.
7: —). Föregående upplaga, som kom ut för
åtta år sedan, ägnade ett kort kapitel på f j orton
sidor åt en del något ojämnt valda
nitton-hundratalsförfattare. I Hasselbergs version har
samma kapitel omkring femtio sidor och är
dessutom mycket mer genomarbetat och
balanserat. Ännu för några år sedan hann säkert få
studentklasser förbi Fröding och Selma
Lagerlöf och det summariska omnämnandet av
resten i läroboken inspirerade väl endast
ovanligt intresserade lärare till mera. Nu finns
emellertid andra möjligheter att få en
ordentligt avrundad bild av Hjalmar Bergman, Elin
Wägner och de andra tiotalisterna och
vederhäftiga presentationer av de författare som
slog igenom på tjugu- och trettiotalen.
Att det verkligen är fråga om en tendens
visar en annan lärobok, avsedd för lägre
stadier, ”Vår svenska litteraturs historia” av
Anton Blanck (Almqvist & Wiksell/Gebers.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
