Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - John Karlzén: Kvartett. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARTETT
dåsig efter cigarretten hon hade rökt. Hon
tittade på klockan. Fem. Hon vände sig mot
väggen och somnade in.
Du frågar mig hur min dag fortskrider. Du
kunde finna svaret i någon handbok i
kyrkorätt men något kan jag väl ändå säga. Det är
mycket skriverier så här års. Vi har t. ex. något
som heter församlingsliggaren. Den består av
pärmar med lösa blad, de s. k. personakterna.
Varje medborgare har en personakt som
innehåller i stort sett samma uppgifter som
för-samlingsboken. Den följer oss från vaggan till
graven, varefter den sändes till Riksbyrån för
folkbokföringen, där den förvaras i tusen år.
Sedan sker en omsortering, varvid särskilt
bemärkta personer sätts in i ett särskilt
av-gångsregister tillsammans med Sigurd
Fafnes-bane, Karl XII, Johan Thyrén, Wigforss,
Ingemar Hedenius m. fl.
Mina predikningar tillkommer i alla
upptänkliga situationer. Egentligen är det lustigt
hur mycket man finner omkring sig som är
användbart! Det banala, ödsliga, tarvliga livet
kan vara j. befruktande. Under mina
promenader i ottetimma blir huvudet fullt av de
finaste argument mot (eller för) Spinoza, och
jag sätter in små godbitar och korn i min
framväxande predikan. I söndags talade j ag om det
gamla outtömliga ämnet viljans frihet, frihet
under självpåtaget tvång. Jag hade läst
Don-nes predikningar och nosat lite på Pascal. På
de nämnda promenaderna har jag numera
sällskap med prostens dotter, en fru Dalström,
frånskild, disharmonisk, bitter (dock med
någon förbättring på sistone har jag tyckt mig
skönja). Hon lär sig skratta, vill ha tillbaks
sin barndoms skratt. Det blir nog inte så lätt.
Vi drar oss alltså inte för att vara naiva på
det här stället. Någon liten portvinsskvätt
dricks här om aftonen när De Gamla har gått
och lagt sig. Fru Dalström tycker också om
sockerdricka, men det måste vara gin i, vilket
du kunde gissa, skarpsinnig som du är.
Sålunda: tro inte att jag bara räknar ankor
och gäss, vilket Kierkegaard för mer än hundra
år sedan menade att prästerna skulle göra när
danska staten inte längre visste vad den skulle
göra med de stackars svartrockarna. Men
kanske är det j ag sj älv som har hittat på detta.
Den gamle prosten är förtorkad och patetisk.
Han har trott på pondus hela sitt liv. Själv
har han ingen. Och det är ju bra det. Vi skulle
nog ha en hel del att lära av katolicismen (det
bästa där!), men för Guds skull: sprid nu inte
detta! Låt det stanna oss emellan! Och säg
heller ingenting vad jag tänker om ratio;
tänker man illa om något så fint blir man j u utsatt
för ihållande förföljelse.
Nu är det postdags här. Forts, följer på
söndag. Då börjar vi riktigt från början med
ingående beskrivning av morgonkaffet och det
obligatoriska äpplet.
Hj. hälsn. i hast
Örjan.
P. S. I prostinnans aristokratiska öga läser
jag stundom en stilla undran. Men jag orkar
inte lägga upp några hypoteser om denna
undran. D. S.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
