Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Åke Runnquist: Fakirens föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE RUNNQUIST
”studera ett billigt konversationslexikon”,
bekantat sig något med dagens viktigaste frågor
och nödtorftigt lärt sig ”åtminstone något ur
grekiska och romerska historien, vore det än
blott ett par dussin namn” samt sitt
fäderneslands historia och geografi, anses han rustad
att starta sin kampanj, vilken upplägges rent
militärt, med rekognosceringar från något
schweizeri i närheten av flickans bostad,
ständiga frontalattacker och en stor, definitiv
om-fattningsmanöver på någon maskeradbal.
Författaren reserverar sig emellertid för utgången:
Om du gjort ett ogynnsamt intryck på henne, så
att hon, sedan du aflägsnat dig, tänker eller säger:
”Hvilken tråkig eller narraktig menniska 1 ” så är detta
icke mitt fel. Du har då uraktlåtit att lägga på sinnet
de råd, som det af mig rekommenderade arbetet
innehåller, och att skaffa dig de omnämnda kunskaper
och det vetande, som jag ålagt dig som en pligt att
inhemta för att bakom dem skickligt kunna dölja din
okunnighet och dumhet, innan du sysselsätter dig
med giftermålstankar. Då jag emellertid ej kan
förmoda något sådant, öfvergår jag till andra af
delningen.
Var i vår litteratur träffar vi väl på en sådan
suverän arrogans gentemot eleven, annat än i
Fakirens attityd mot den timide läsaren? En
dylik ton står i varje fall knappast att finna i
samtida skrifter av liknande slag, som i regel
håller en servilt tjänstaktig ton mot sin köpare.
I denna bok är den genomgående i hela det
kapitel som behandlar konsten att finna en
hustru. Ett annat inslag, som livligt erinrar om
Fakiren är sättet att dra fram ett ord i en
mening och göra det till rubrik för nästa stycke.
Ett exempel har redan citerats, här följ er ännu
några:
Hufvudvillkoren för att göra lycka i kärleken äro
Kunskaper och vetande, etc., etc.
Den korta tiden efter din afgudadyrkan kan du
låta efterföljas af
Kärleksjoller. Hvad är nu det för slag? hör jag en
annan af mina lärjungar fråga, ty jag måste vara
beredd på att erhålla olika begåfvade lärjungar, med
och utan fantasi.
Starkt fakiriskt är även det sista avsnittet,
”Sak-språket eller Hvad betyder min gåfva?”.
Där kan hela den korta inledningen anföras:
Liksom blommorna hafva sin betydelse, så sakna
icke heller andra saker, af konstens eller naturens
alster, en sådan. Dessa kunna med fördel användas
till presenter i stället för blommor, då sådana icke
kunna erhållas, eller till vänner af saker som icke
vissna.
Naturligtvis kunna en mängd häruti förekommande
saker icke bortgifvas in natura, åtminstone icke under
vanliga förhållanden — t. ex. lejon och lindebarn,
husarer och krokodiler; men de kunna vanligen
erhållas af socker eller af andra ämnen, eller till och med
endast ritade och målade.
Rader som dessa skulle icke författaren till
”En hvar sin egen gentleman” behövt
skämmas för, den lilla reservationen ”åtminstone
inte under vanliga förhållanden” är ju rätt
typisk för hans stil. Inte heller skulle han
behövt göra det över de mer än 500 föreslagna
och tolkade presenterna, av vilka några må
nämnas:
Badkar. Först i det ögonblick, jag såg dig, begynte
mitt sanna lif.
Björn. Det är dina skulder som aflägsna mig från
dig.
Brännvinsflaska. Sedan jag såg dig berusad är du
mig vidrig.
Förskinn. Hvad du söker dölja för mig har jag
lyckligtvis redan gissat.
Man erinras alltså här om Fakiren i två olika
avdelningar av boken, vilka (se nedan) av allt
att döma har olika författare. Likheterna med
den befängda tonen i det sist nämnda kapitlet,
”Sak-språket” är visserligen lustiga, men av
mindre betydelse. Exempel på denna halvt
parodiska s. k. dårhumor kan man nog hitta på
andra håll. Ovanligare är däremot de magistralt
knarrande orgeltonerna i äktenskapsråden.
Vill man försöka leta reda på författarna till
skriftens olika avdelningar visar sig detta
tämligen komplicerat. Georg Alfson är enligt
Linn-ströms Boklexikon pseudonym för flera
personer. Bokens första upplaga, som utkom 1852,
omfattade endast hans något träaktiga
brev-ställare, som ju i detta sammanhang saknar
större intresse. 1857 utkom en andra upplaga,
där vi första gången finner de två senare
avdelningarna. Vägledningen för friare är emellertid
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
