Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Per Wästberg: Valöarna. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER WÄSTBERG
Jag kom mig inte för att fråga mera. Vi
mötte flera människor med paket strax innan
vi kom till bryggan, och när vi hann ut, såg
vi att passbåten redan hade backat ut och att
den just gick i lä under udden för att undvika
grundet som låg mitt i sundet. Det fanns ett
brev till mamma. Det var från pappa, han
skickade brev ett par gånger i veckan, för vi
hade ingen telefon. Vi skulle få en nästa
sommar, då det blev automatiserat.
På hemvägen stannade vi utanför Klas’
grind.
— Jag ska in och äta nu, sa han. Vi kan ju
mötas sen.
Efter frukosten gick jag ut i trädgården och
sen lade jag mig i hängmattan. Så kom jag
ihåg att Klas inte visste var jag bodde och att
det var bäst att gå och möta honom. När jag
kom dit, satt han med sin mamma under
parasollet på gårdsplanen. Jag hälsade på henne.
— Klas måste vara försiktig, sa hon till mig,
han har nyss haft scharlakansfeber och är
fortfarande klen.
Hon såg på mig som om jag var farlig för
Klas. Hon var ganska ung och vacker, men
hon verkade på något sätt olycklig och tittade
hela tiden på Klas med sina ängsliga blåa
ögon.
— Om mamma håller på och dillar så där,
så far Olle och jag till Valöarna, sa Klas.
— O, sa hans mamma och vände sig till
mig, det gör ni väl ändå inte?
— Vadå? undrade jag. Jag vet ingenting.
Sen gick vi och strövade omkring i skogen
på ön. Det hade varit torka i över en vecka
och ormbunkarnas blad var lite vissna i
kanten. En gröngöling hamrade alldeles i närheten,
vi kastade sten efter den, när den flydde över
slånbärssnåren. Vi kom ner på en stig som
ledde tvärsöver ön, den var nästan bortglömd
och övervuxen med kråkbärsris.
— Var är Valöarna för nånting? frågade
jag-
— Jaså, vet du inte det, sa Klas, dom ligger
inte så långt härifrån. Förra sommarn när jag
bodde snett över fjärden, uppåt Mjölkö till,
siktade jag dom med en kikare. Dom är
belägna i Östra Saxarfjärden. Jag ville komma
dit men jag fick aldrig.
Han tog upp en anteckningsbok ur bakfickan
på sina kortbyxor och läste: ”Valöarna, en
större och en mindre ö, belägna i Östra
Saxarfjärden, delvis skogbeklädda och av ansenlig
höjd. Kusterna svårtillgängliga. De branta
stränderna kännetecknas av flera djupt
liggande skrevor, som kunna tjäna som utmärkta
gömställen. Nästa sommar ska jag fara till
Valöarna och tälta.” Jag var imponerad.
— Jag har alltid en anteckningsbok för att
inte glömma bort sånt här, förklarade han.
Fast Valöarna erinrar jag mig förstås ändå.
— Ja, sa jag.
Jag försökte föreställa mig Valöarna. Det
gick ganska bra. Branter med djupa
inskärningar, några täta alsnår eller aspdungar,
grottor där smugglare hade sina tillhåll. Högst uppe
var berget avslipat som en plattform och där
hade man utsikt över hela skärgården.
— Nästa sommar ska jag sålunda åka dit,
sa Klas. Nu får jag inte för att jag har haft
scharlakansfeber.
De dagar som kom sen var Klas och jag
mycket tillsammans. Han var mest hemma hos
mig, fast j ag visste att hans mamma inte gillade
det särskilt. Vi brukade sitta nere vid
tvättbryggan och segla med vassbåtar eller inte
göra någonting. Bara tala om Valöarna. Vi
gjorde upp planer hur vi skulle komma dit
nästa sommar, och Klas antecknade vad vi
skulle ha med oss: yxa, visselpipa, ficklampa,
metrevar ... En lista som j ag satt och drömde
över.
Jag for med passbåten till Vaxholm en dag
och köpte en blå anteckningsbok. Där skrev
jag upp en del om Valöarna: ”Nästa sommar
ska Klas och jag fara till Valöarna––––-”
När jag kom ner till ångbåtsbryggan en
morgon, mötte jag Hasse och Göran. Göran sa
ingenting, han höll händerna i byxfickorna och
balanserade på bryggkanten. Hasse verkade
stolt att vara i hans sällskap och såg
föraktfullt på mig och sa:
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
