Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Lars Göransson: Våroffer. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄROFFER
drog hon ner honom pä sängen. Han kysste
henne och smekte henne; geväret hade fallit
ner på golvet. Sedan klädde han av henne -—
under hennes protester — och slet också
kläderna av sig sj älv. Han lade sig försiktigt över
henne, fast hon spjärnade emot en smula.
Det var också längesen de lågo med
varandra — men han kände genast igen det. Han
såg för sig deras oräkneliga kärleksstunder i
det förgångna; egendomliga och kära
stämningar döko opp i botten av hans sinne, och
han började skratta.
— Jag är lite full, viskade han.
— Jag med. Men det har varit en underbar
dag. Du gör mig så lycklig.
— Ja, sade han.
De lågo länge och rökte och småpratade. Så
småningom somnade hon; och han tittade opp
i taket. Fönstret stod på haken; han visste inte
när det hade öppnats. Alla de små ljuden från
vårdagen utanför trängde in i rummet. Han
fick tårar i ögonen.
Hur kunde jag glömma det? viskade han.
Herre Gud och Jesus Kristus, vad vi har det
gott! Och vad vi har att minnas!
Han betraktade hennes orörliga ansikte och
hennes lätt nedfällda ögonlock. Hon är mig
kär, viskade han. Jag har inte varit klok!
— Vera! sade han högt och väckte henne.
Vera lilla! I morgon far vi härifrån!
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
