Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Vill folk läsa god litteratur? En enquête bland redaktörer för tidskrifter och bokserier - Per A. Sjögren - Ivar Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILL FOLK LÄSA GOD LITTERATUR?
Dagmar Edqvist har sin givna och tacksamma
publik.
Att nu försöka i detalj fastställa hur den
känsliga växelverkan mellan publiksmak och
utgivningspolitik fungerar är nog i det
närmaste ogörligt. För Svalans vidkommande har
givetvis försälj ningsformen och
Medlemsbladets propagandamöjligheter spelat en mycket
stor roll när det gällt experiment med
avancerade böcker. Den blivande medlemmen
finner i boklistan en rad böcker, som han vet så
mycket om att han utan vidare prickar för
dem. Av de okända böckerna får en eller flera
slinka med, dels för att antalet skall bli fullt,
dels för att Svala-namnet för många blivit en
garanti för god litteratur och dels kanske
för att innehållsresumén i reklambroschyren
lyckats få fram just de egenskaper hos boken
eller böckerna i fråga, som tilltalar honom.
Vi har många bevis för -—■ redovisade i
1 000-tals brev och insändare — att det går
till ungefär på det sättet, och att vederbörande
blivit utomordentligt nöjd med resultatet.
Vår reklam är ju i regel kraftig och
omfattande men ganska återhållsam i fråga om
stilisering och argumentering. Men det är
nog mest en temperamentssak och jag har en
känsla av ■—• tvärtemot den uppfattning, som
signaturen E. G. nyligen hävdade i SIA — att
reklamen för de goda billighetsböckerna skulle
kunna göras och borde göras betydligt grällare
och omedelbart opportunistisk. Varför skulle
vi inte låta vårt goda ändamål helga något
fränare medel? Hur många potentiella läsare
har inte BFB — Tiden — Fib och Svalan fått
släppa ifrån sig till de obesvärat reklamerande
”Birger Jarlsgatsförläggarna”. Det är nog ett
faktum att ”exotiska miljöer”, ”lidelsefull
kärlek”, ”brännande problemdebatt” etc. säljer
avsevärt mycket bättre än ”psykologisk
djup-lodning”, ”skarpögd psykologi”, ”social
realism” osv.
Summa summarum: Utgångsläget för de
billiga böckerna av god kvalitet är gott.
Möjligheterna för verksamhetens fortsättning och
utbyggnad praktiskt taget obegränsade.
All
män bokpropaganda i alla läger, kraftig,
omväxlande och gärna litet färglagd reklam är
önskvärda och nödvändiga medel. Mindre
sur-mulenhet och negativ kritik från alla möjliga
håll och mera entusiasm och samarbetsvilja
skulle vara en god hjälp.
IVAR ÖHMAN
Folket i Bild
En veckotidning, som försöker bjuda sin
läsekrets god litteratur, måste räkna med två
motståndsgrupper. Den ena är de läsare som
av tröghet, omogenhet eller osäkerhet reagerar
mer eller mindre negativt. Den andra är den
samlade massan av halvdåliga eller dåliga
tidningar, som bjuder folk mindre kvalificerad
läsning. Denna veckopress ger den stora
publiken regelbundna giftinjektioner och bidrar till
att ytterligare stärka och utbreda det
främlingskap som så många känner inför riktig
litteratur.
Den goda litteraturen skulle enligt min
uppfattning ha betydligt lättare att nå kontakt med
människor, som nu står likgiltiga, tveksamma
eller fientliga, om det inte varje vecka spreds
millioner exemplar av tidningar, som utbildar
en förvriden och skev uppfattning av vad som
är värt att läsa. Dilemmat blir ännu värre när
landets störste förläggare av god litteratur
samtidigt utger landets mest spridda veckopress,
till övervägande delen undermålig. Det är en
anomali som dessbättre är ett undantag i
svenskt kulturliv.
Mina erfarenheter sedan femton år säger
mej att mycket av t. ex. vår moderna svenska
skönlitteratur har en genomslagskraft hos en
stor publik som gör att den gott och väl kan
hävda sig på den s. k. schej kromantikens
bekostnad. Vi har i varje fall registrerat både
erkännande och upplageökning på romaner av
sådana författare som Olle Hedberg, Vilhelm
Moberg, Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson
och Jan Fridegård. När vi t. ex. publicerade
”Lars Hård” hade den som bok inte sålts i
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
