Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Lyriken sitter trångt
i England, berättade John Hayward i ett
lon-donbrev till BLM i december förra året. Och
hela vintern och förvåren har en häftig
diskussion om den saken rasat i engelsk press,
framför allt i söndagstidningen Observer och
huvudsakligen med samma utgångspunkter som
Haywards. Fast böcker hållit sig relativt billiga
i förhållande till allting annat så att en sådan
volym inte kostar mer än en dubbel whisky,
är det nu nästan omöjligt även för rätt kända
lyriker att finna köpare till mer än något
hundra exemplar av varje ny bok, medan de
före kriget åtminstone kunde räkna på ett par
tusen.
Debatten har uppmärksammats även på
några håll hos oss och man har då också
frågat sig hur situationen för poeter är i
Sverige. Det kan också vara skäl i att ta den
brittiska situationen som anledning och
fundera något över hur de svenska skalderna har
det, när det gäller att finna läsare. Det kan
likaså vara intressant att jämföra en lyrikers
förhållanden med dem som gäller för prosan
och se om också han fått någon del av det
ökade läsintresset de senaste tio åren.
Skall man börja från början är nog
situationen ungefär densamma för prosadebutanten
och lyrikdebutanten. Båda får räkna med att
ett par hundra personer genomsnittligt köper
deras förstlingsalster och att det i nittionio fall
av hundra blir en förlustaffär för förläggaren
som satsat pengarna och för dem själva, som
satsat tid och kraft. Men även om skalden sedan
vinner erkännande och så småningom t. o. m.
ägnas en rymlig plats i litterära översikter, är
det därför inte säkert att hans nya böcker
kommer på särdeles många bokhyllor, i synnerhet
inte om man j ämför honom med en
romanförfattare.
Först och främst betyder nog det
uttrycks
sätt han valt och de reaktioner det kan
framlocka hos kritiken mycket mer när det gäller
lyrik än när det gäller prosa. I höstas fick
t. ex. lyrikern A. och lyrikern B. genomgående
fina recensioner, A. kanske t. o. m. något bättre,
om man skall se till samstämmigheten i
berömmet och till de värden som kom fram
analysvägen. Men inför B:s bok släppte några
kritiker alla instrumenten och gav i stället
uttryck åt hur förtjusta de blivit, rent personligt,
hur nära kontakt de kunnat etablera med dessa
dikter. Resultat: A. såldes i knappt 1000
exemplar, B. i nära 3 000.
Detta har väl sin naturliga förklaring i att
man har mycket större krav på kontakt, på
personligt utbyte, när det gäller lyrik. I prosan,
även den bästa, finns alltid ett moment av
underhållning, som är mycket mindre
märkbart och i varje fall tar sig helt andra former
i lyriken. Där söker man i första hand andlig
stimulans och det har därför ännu mer att
betyda än i prosan om dikterna kan locka fram
direkta uttryck för sådan hos kritiken.
Som synes var de två upplagorna för A. och
B. rätt små, jämförda med prosaböcker av
erkända författare och detta fast det rörde sig
om några av årets mest uppmärksammade
diktböcker. Detta drag är genomgående. Det
finns väl f. n. bara två poeter, Nils Ferlin och
Hjalmar Gullberg, som med sina nya böcker
nått de stora siffrorna på bortåt 20 000 ex.
Därnäst följer en handfull skalder som fått
uppleva nya upplagor och slutligen det stora
flertalet, som aldrig förunnas ens detta, trots
att i denna grupp finns flera av våra mest
kända poeter. När man hör hur mycket en
lyriker diskuteras av litteraturintresserade i
vida kretsar, ser hur mycket han citeras och
hur välkända många av hans dikter tycks vara,
blir man förvånad om man råkar se hur få
exemplar av hans diktsamlingar som sålts.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
