Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Förklaringen ligger nog, som väl läsaren
också redan tänkt sig, i det speciella sätt, varpå
lyrik säljs. Resonemanget ovan har hela tiden
gällt nya böcker, originaldiktsamlingar. Men
en övervägande del av de dikter som läses i
Sverige, studeras inte i sådana böcker — dem
läser man i antologier, bokserier och samlade
skrifter. Det är på det sättet lyriken i regel
når ut till de många läsarna och detta
sammanhänger säkert med att lyrik i så hög grad
är en presentartikel, framför allt till ungdomen,
vid födelsedagar, konfirmationer och examina.
Här har nog de olika antologier, som samlat
lyrik under skilda decennier spelat en stor roll.
Den mest framgångsrika på senare år är Sten
Selanders ”Den unga lyriken”, som hunnit
uppleva 15 upplagor och behövde tryckas om
så sent som 1947, vid 23 års ålder. Men även
Asklunds och Ekelöfs samlingar av
trettiotals-dikt, liksom ”40-talslyrik” har säkert spelat
stor roll när det gällt att sprida våra moderna
poeters verk. Och säkert har en del skalder
genom sin representation med en eller två
volymer i en serie som ”Vår tids lyrik” nått
många fler läsare än med alla sina
originalböcker sammantagna.
Det verkar som om man inte riktigt såg på
lyrik på samma sätt som på andra böcker,
strävan att följa med vad som händer och att ha
läst det senaste är här inte alls så märkbar.
Det finns en stor publik för lyrik, men den
tycks stå i ett lugnare förhållande till böckerna,
den nöjer sig gärna med bakåtblickande
samlingsvolymer eller presenterande urval.
Man kan givetvis fråga sig varför inte
förlagen försöker ge ut även ny lyrik i serier,
men svaret måste bli att de försök som gjorts
utomlands inte kan verka direkt uppmuntrande,
i U. S. A. har flera bokklubbar för lyrik fått
läggas ner på sista tiden. Om någon svensk
förläggare skall våga sig på t. ex. en
subskrip-tionsserie för lyrik måste man dock
förutsätta dels att det stora bokintresset här håller
i sig, dels att lyrikläsarna övervinner sin
tvekan inför det som är nytt.
Tills vidare kan man i varje fall konstatera
att situationen för poeter i Sverige nog är
bättre än på de flesta andra håll i världen. De
svenska lyrikupplagorna tål både när det gäller
omtrycken och de små originalupplagorna väl
att jämföras med t. ex. de engelska och
genomsnittligt är det nog lättare att få ut en
diktsamling i Sverige än i något annat land bland
dem som kan överblickas härifrån.
Professor Martin Lamm
omkom vid en trafikolycka den 5 maj, nära
sjuttio år gammal. En viss älskvärd
tankspriddhet, som präglade hans yttre väsen, satte honom
ofta i farliga situationer, som emellertid
dittills rett upp sig. Att den förbindligt
frånvarande uppsynen kunde vara synnerligen
missvisande blev man emellertid snart varse om
man träffade honom som den vänlige men
ytterst svårlurade tentatorn eller den bländande
föreläsaren eller seminarieledaren.
Som forskare koncentrerade han sig till en
början på 1700-talet, men hans stora verk om
Dalin, Oxenstierna och Swedenborg, om
”Upplysningstidens romantik” är knappast mera
kända utanför fackkretsarna. För en större,
litterärt intresserad publik var Lamm främst
strindbergskännaren, författaren till de
banbrytande verken ”Strindbergs dramer” och
biografien ”August Strindberg”. Men han
tillhörde inte de vetenskapsmän som står
främmande för den moderna litteraturen. Vid sin
död var han sysselsatt med en bok om Hj almar
Bergman. Att den aldrig blev avslutad är en
förlust för bergmanälskarna. Dels var Lamm
nära vän till diktaren under hans sista år, dels
hade han bättre förutsättningar än någon
annan att reda upp de trådar som samlar sig
i hans verk, i synnerhet i skådespelen. Hans
arbete med Strindberg skaffade honom
nämligen vidsträckta kunskaper om nyare
dramatik, samlade i hans sista stora verk, ”Det
moderna dramat”, en både lärd och lättläst
översikt, som knappast har sin like i världen.
ÅKE RUNNQUIST
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
