Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
— det finns onekligen inte heller så särskilt
stora anledningar att söka sig till dem som
trodde på det mänskliga förnuftet. Men
smaken svänger ständigt. Vi har väl ännu bara
sett bör j an på denna romantiska våg, men man
kanske kan våga sig på ett stilla tips till
sextio-talister att läsa på gustavianerna ordentligt.
Vem vet om de inte behövs om tio år?
Svensk bokkonst
har på sista tiden ägnats flera utställningar,
dels en exposé över moderna bokband vid
Bok-binderiföreningens 50-årsj ubileum, dels den
vanliga visningen av förra årets vackraste
böcker i de nordiska länderna, båda på
Nationalmuseum. Den senare, som ännu pågår när
detta skrives, innehåller flera verkligt vackra
böcker, bland de svenska fäster man sig
framför allt vid Tidens tyska klassikerserie och
Bonniers upplaga av Gunnar Ekelöfs ”Dikter”,
bägge verken med en speciell aptitlig
avrund-ning som gör det till ett fint nöje att se på
dem, hålla dem i handen och läsa dem.
Vid det svenska urvalet finns annars inte
mycken anledning att dröja, bästa översikten
över utvecklingen får man väl genom att
sammanställa resultatet från fler år än ett; de olika
tryckerierna kan ibland råka bli lite slumpvis
representerade, utan att man därför kan säga
att deras böcker är sämre eller bättre det ena
eller andra året. Ett önskemål är emellertid
att katalogen gav lite bättre besked om
principerna för urvalet: varför kom den boken med
och inte den, hur fungerar växelspelet mellan
tekniska och allmänestetiska synpunkter, vilka
detalj fel kan ursäktas och vilka är dödssynder?
En antydan om bedömningsgrunderna kan man
få i katalogförordet, men de små
motiveringarna för varje enskilt nummer är ofta rätt
allmänna. ”En färgglad barnbok med texten
skriven i präntad stil” säger onekligen
otillåt-ligt lite om varför juryn valt just den
färgglada barnboken. Och varför har den här boken
bara fått hedersomnämnande: ”En vårdad
jubileumsskrift, som skiljer sig från det vanliga”,
när den här kommit med i urvalet: ”Väl
plan
lagd och enhetlig, genomarbetad typografi”?
En utförligare motivering skulle avgjort verka
mer tilltalande. Juryns principer skulle på så
sätt få en klädsam offentlighet och
motiveringarna skulle säkert också få pedagogiskt värde.
Om film och filmkritik
skrev Harry Schein i förra numret av BLM
och hans artikel har framkallat en del
genmä-len på olika håll där man samtidigt passat på
att angripa några andra filmrecensenter, som
arbetar med medvetna psykologiska eller
sociologiska utgångspunkter. Om man undantar en
diskussionsartikel av Robin Hood i
Stock-holms-Tidningen görs emellertid knappast
något försök att sakligt ta upp hans synpunkter,
varför ett bemötande knappast erfordras. En
av skribenterna, en kåsör i Upsala Nya
Tidning, har emellertid upprepade gånger
återkommit till att BLM skulle ge uttryck åt något
slags ”filmhat”, vilket kanske kan motivera en
kort tillbakablick.
När det gäller film likaväl som böcker och
teater vill tidskriften vara en vägvisare för folk
vars intressen sträcker sig utöver den mest
osammansatta underhållningen.
Filmrecensenter som Artur Lundkvist och Georg Svensson
har — med i övrigt ganska olika
utgångspunkter — i tidskriftens spalter hävdat rätten att
fritt bedöma en films kvalitet efter de grunder
som kan synas lämpliga och därvid också rest
krav på att det litterära underlaget skall vara
rimligt, en princip som fortfarande gäller.
Varje tal om ”filmhat” eller ”farlig filmkritik”
måste ju te sig besynnerligt när man ser efter
hur kritiken fungerat. I de fyra nummer i år
som innehållit filmrecensioner har bl. a.
följande filmer fått livligt erkännande: ”De
älskande i Verona”, ”Fönstret”, ”Dolwyns
sista dagar”, ”Cykeltjuvar” (som ägnades en
speciell förhandsartikel), ”Winterset”, ”Två
skälmar i Venedig”, ”Någonstans i Europa”,
”1 hemligt uppdrag”, ”En gangsters liv”,
”Flickfängelset”, m. fl. Hur många filmer skall
man berömma för att vara filmvän?
Åke Runnquist
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
