Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ebbe Linde: Ur ”At(t)is och Camilla”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ”A (T) TIS OCH CAMILLA”
skakar sin grymma fackla över källan
som en virvelvind i tusen gnistor
och var gnista blir en ros, en ros
och Camilla, Camilla i ett regn av rosor
värnlös utan att veta det
genomdränkt av Astrilds bloss och under hemligt välde
så stiger hon ur källans renande sköte
med saknad kunskapslös
Svept i kyskt vitt linne och med blommor flammor i håret
driver hon till lunden
som hennes ankomst ytterligare förljuvar
ser jag henne gå till lunden
lika frisk efter tusen år
2
O att jägaren aldrig kommit och att inga kulsprutor
O att inringningen av Vällistes sista björn var bara ett aprilskämt
att tävlan bara gick som då
mellan snabba båtar förbi vassiga stränder
och flöjtspel under årors gny
och fälten bleknande i ljusblå dimma
Att ärelystnan bara jäste i karska roddarbröst
lagom militäriska och den lyckan var nog
att ligga först på det våta fältet
En herdeflock som offrar mjölk och bär i blomsterskålar
och bär dem fram med dans och sång och tanklöst rop
O du sälla hälsa, dikts och människosläktes ursprung,
o du okomplicerade badmintonglädje under barndomens blå kväll.
Men där är redan hundra tält i dalen
och ett folkmyller mellan dem som myrar av och an
Ett brutet dån från himlabrynet återkastas från kullarna
som från trolska horn vid Haga
och främst i jägartroppen har vi alltså Attis ung
Ja ung och rask och fri och öm, dock ännu blott för lidandet
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
