Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ebbe Linde: Ur ”At(t)is och Camilla”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBE LINDE
En fläckig panterhud om smidig kropp är kastad
-över ansiktets glada brunhet har sol och väder lekt
reslig växt eld i ådrorna men hjärtat en obruten lilja
hela själen i ögonen när han spänner sin båge
Tänk att det fanns en så rank tro en sådan enkel visdom
och att vi ännu kan gå bland statyerna och se att de fanns och levde
Nu drar Attis ett fånget lejon som gåva till Dianas lund,
skogens tyranns rytande mullrar i bergen han biter
i repet käppen men ledes oemotståndligt dit han skall
av skrattande glada styrkan
Vad skall lejon i blomstertemplet undrar jag, månne offras
är det inte stilbrott grymt med knivstänken på den släta marmorn
korsfästas blodlevrat kanske som av kartagerna hos Flaubert
flugor kring spretande tassarna och gapande såren
folk spottar mot det intorkade tvi rövare
Nej den forntiden är vår egen tids, detta är en annan
detta är landet Midsommardalen där konvaljer och ros och trolldruvor
detta är tiden Ingengång hos Theokritos och Rousseau
Lejonet skall nog bli gårdvar, omsider tämjt av oskulden
bli flickornas morrande Trofast eller kanske beundras i bur
lilla Skansen med träspjälor och blå sidenrosett om den ena
Tyst blague Tig Mefistofeles Jag stiger på vattnet och jag tror jag tror
Ja jag tror som vill och fanns
för nu möter hennes blickar hans
Och då vet jag med ett att sagan var sann
och att allt består och skall evigt upprepas:
denna förvirring
denna underliga orkidé som oförberett slår ut i bröstet
denna fräna doftström ljuvhet med ens rämnad ridå
allt i ett spjut mot solen och drömmens hela glömda återvältrar
Som slagen fladdrar hennes ögon undan söker marken
Han å sin sida bedövad stirrar så tar ett steg
Då blir det för mycket då släpper hon allt
och springer bara flyr flyr
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
