Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Åke Janzon: Gertrude Stein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERTRUDE STEIN
hon i ”Tender Buttons” till en lika extrem
”substantivism” det vill säga hon
sammanställer föremål som inte har någonting med
varandra att göra och beskriver dem med
tempera-mentsfull envishet på så sätt att beskrivningen
blir fullständigt utan sammanhang med det
beskrivna. Hon låter elefanter bli misshandlade
med konfekt och låter vita liljor ”om de
utmattar buller och avstånd” behöva en katalog.
Hon beskriver maträtter på det mest
metafysiska sätt — beryktad har hennes definition
på kyckling blivit: ”Alas a dirty word, alas a
dirty third, alas a dirty bird.” Hennes avsikt
har möjligen varit att förfärdiga små
motstycken till Picassos och Bracques stilleben,
natures mortes av ord, men likheten är inte
slående. Snarare gör dessa miniatyrprosapoem
intrycket att vara produkter av en underbart
fint behärskad hysteri, där Gertrude Steins
egendomligt överdrivna lust att generalisera
fått sitt utlopp i konstruktiva fingerövningar
där den högsta principen är att ingen
konstruktion och ingen identifierbar princip får märkas.
Här och var märker man i alla fall rent lyriskt
rytmiska tendenser och hon kan då komma rätt
nära den ”sprung rhythm”, som 1918, då
Gerard Manley Hopkins’ dikter upptäcktes,
blev den stora sensationen i engelskspråkig
lyrik. Vilken oerhörd insikt Gertrude Stein
hade i fråga om lyrikens akustiska
verknings-medel kan man med fördel studera i ett par av
hennes poemer ”Susie Asado” och
”Precio-silla” som är bokstavligt sett fullständigt
ogenomträngliga men som har en egendomligt
suggestiv dansrytm och utsökta ljudharmonier.
Gertrude Steins program för dessa hennes
svårhanterligaste skrifter — som kanske också
är hennes mest stimulerande — förfäktade att
hon ville avlägsna all associativ känsla ur poesi
och prosa. Endast så kunde hon nå den
exakthet som för henne var det definitiva målet för
ett konstverk. Att inte vädja till känslor är
naturligtvis (nästan) alltid föredömligt. Men
att inte väcka känslor innebär (nästan) alltid
ett misslyckande. Gertrude Stein ville inte
vädja, det är kanske hennes ära, men hon
väckte och hon väcker, det är hennes bedrift.
”A rose is a rose is a rose”, broderade Alice
B. Toklas på Gertrude Steins tillhörigheter. En
ros är (nästan) alltid en ros. Ingen aldrig så
exakt definition kan hindra den att bedriva
sina bedrifter, att utöva sin åverkan på
människors ömtåliga känslor.
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
