Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Notiser - In memoriam - Brev till BLM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
lagt in veto mot publiceringen av Artauds brev, samt
har i Le Figaro funnit ett stöd för sin aktion som går
ut på att visa att Artaud hade omvänts till
kristendomen. Att Artaud under sina mystiska, religiösa och
magiska strävanden ofta befunnit sig på kristen mark
är väl antagligt. Denna omvändelse ”post morten” är
emellertid inte desto mindre ett falsifikat. Tidningen
Combat har gjort sig till språkrör för Artauds vänner
och publicerat en protest undertecknad av otaliga
namn, allt vad Frankrike har som ypperst inom
litteratur, teater, konst. Enligt de senaste underrättelserna
vidhåller emellertid Artauds mor och syster sitt veto.
IN MEMORIAM
Frederik Schyberg
f. 4. 12. 1905. d. 11. 8. 1950
Frederik Schyberg intog en mycket viktig plats i
danskt kulturliv och han hade gjort det förvånande
länge med tanke på sin relativt ringa ålder. Hans
första bok kom 1930. Den hette ”Möderne Amerikansk
litteratur” och behandlade en rad av de författare som
senare skulle få så stor betydelse för prosan över hela
Europa. Tre år senare disputerade Schyberg på en
avhandling om Walt Whitman och bland hans senare
verk kan framför allt nämnas ”Dansk Teaterkritik”,
en av de få skandinaviska undersökningarna av
kritikens historia. I ”Skådespelarkonst”, som först kom
ut på svenska (anmäld i BLM:s septembernummer
förra året), hade han samlat en del av sina synpunkter
på teatern som praktisk konst. Schyberg var själv
teaterkritiker och som sådan väl den mest betydande
här i Norden under de senaste decennierna. Med sina
anmälningar i Politiken, där han skrev fr.o.m. 1937,
nådde han en sådan position att han nästan ensam
kunde avgöra ett skådespels öde, skapa nya namn och
kasta gamla på skräphögen. Denna enastående och
farliga makt utnyttjade Schyberg mycket
målmedvetet i sin strävan att verka till dansk teaters fromma
och han torde nog ha fallit för de frestelser den
medförde betydligt mera sällan än de flesta andra skulle
ha gjort.
Frederik Schyberg var en rikt utrustad
vetenskapsman, som också ägde förmågan att praktiskt utnyttja
sina gåvor. Vetenskap och kritik ingick en till synes
mycket harmonisk förening i hans liv — en
kombination som tyvärr är tämligen sällsynt hos oss i
Skandinavien.
Ernst Wiechert
f. 18. 5. 1887. d. 24. 8. 1950
Ernst Wiechert härstammade från Ostpreussen, av
vars landskap med sjöar och skogar han mottog
bestämmande intryck, återspeglade i många av hans
böcker, t.ex. ”Wälder und Menschen”, 1936, en
självbiografisk skildring, eller romanen ”Das einfache
Leben”, 1939, fylld av resignerad livsfilosofi och
naturmystik. Av upplevelserna under det första världskriget
är Wiecherts roman ”Jedermann”, 1932, präglad. Den
handlar om en till krigstjänst uttagen man som i sitt
inre övervinner kriget. Wiechert var svuren pacifist.
Att han med motvilja skulle bevittna Hitlerregimens
bruna reaktion var givet. Han opponerade mot
nazismen i två tal till Munchens studenter, och
konsekven
serna uteblev inte: Wiechert sattes i Buchenwalds
koncentrationsläger. Fångenskapens tid har han skildrat i
”Der Totenwald”, 1946. Ernst Wiechert var en
romantisk, inåtvänd natur, som konstnär ingen nydanare men
utan tvivel en känslig och kultiverad diktare. Han
kunde glädja sig åt stor popularitet i sitt hemland.
Också i Sverige hade han sin trogna läsekrets.
Johannes Edfelt
Robert Hichens
f. 14.11.1864. d. 20. 7. 1950
Robert Hichens debuterade vid 17 års ålder med
”The Coastguard’s Secret” och efter att ha övergivit
en påbörjad bana som musiker skrev han oförtrutet
upp i sin höga ålderdom och hann med ett sextiotal
böcker. De flesta var underhållningsromaner av en
äldre typ, som för nutida läsare med smak för det lätta
ter sig en smula långsamma, men som i sin strävan till
omsorgsfull psykologi och miljöbeskrivning har en
förtjänst som mer lättsmälta skrifter i regel saknar
motstycke till. Mest känd är ”The Garden of Allah”
(”Allahs trädgårdar”) från 1905, en av de böcker där
shejkromantiken blommar som tidigast och vildast.
Hichens framträdde på senare år även som upphovsman
till den anonyma ”The Green Carnation”, en satir över
Oscar Wilde, som kom i ny upplaga för någon tid
sedan. 1947 gav han ut sina minnen under titeln
”Yesterday”.
BREV TILL BLM
Herr Redaktör!
I sin skildring av de ”borttappade” Hjalmar
Berg-man-pjäsernas öden (i BLM n:r 6) skriver fru Stina
Bergman på tal om ”Friama på Rockesnäs”, att
manuskriptet till denna komedi, två år efter tillkomsten
i början av 1918, lämnades ”till en regissör, som skrev
om historien efter filmens krav åt ett danskt bolag”,
men ”vad det sedan blev av den filmen”, säger sig fru
Bergman inte ha någon aning om. Våren 1921 visades
emellertid på biograferna lite varstans i Sverige en
film, som med all sannolikhet torde ha varit den av fru
Bergman åsyftade. Den var utgången från en officin,
som kallades Skandinavisk Filmcentral, bar titeln
”Fru Mariannes friare” och angavs ha Hjalmar
Bergman till författare.
Filmen, som hade regisserats av Gunnar Klintberg,
spelade i modem svensk herrgårdsmiljö, men
handlingen och de agerande figurerna synas, efter vad man
så här långt efteråt kan erinra sig eller vid ett studium
av samtida recensioner och bilder ur filmen förmår
döma, mycket väl kunna ha varit hämtade från eller
inspirerade av ”Friarna på Rockesnäs”. Fru Marianne
spelades av Astri Torsell och den temperamentsfulle
unge man, som vann hennes hjärta, av Nils Ekstam,
medan de övriga herrar, som kringsvärmade den
charmanta damen, gestaltades av Fredrik Hedlund (en
adlig godsägare), Bror Olsson (en läkare), Helge
Karlsson (en präst) och Oscar Johanson (en gammal
major).
I en recension i tidskriften ”Scenen” för den 15 maj
1921 säges ”Fru Mariannes friare” vara gjord ”efter
Hj almar Bergmans bekanta roman (!) med samma
namn”, men ”bokens handling” har i versionen för
den vita duken blivit ”mycket tunn och obetydlig”.
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
