Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Och var är Artur Lundkvist, Karl Vennberg,
Werner Aspenström? Inga av de böcker som
satte sin prägel på boksäsongen 1949—50 har
åtminstone genom denna tidskrift kommit
under ögonen på amerikanska bibliotekarier och
annat litteraturfolk.
Liknande exempel finns det gott om, (ett
spanskt litteraturlexikon har t. ex. presterat en
av de mest praktfulla vrångbilder man sett av
svensk litteratur) men det kan här räcka med
att dra fram ett vittnesbörd från ett
närliggande område, nämligen teaterns. Den stora
nya tidskriften Le théåtre dans le monde, som
omnämns på notisavdelningen i detta nummer,
har i sitt ståtliga första häfte en rad översikter
av vad som tilldragit sig i olika länders
teaterliv. Sverige företräds av några ytterst
knapphändiga rader om en handfull premiärer under
den gångna säsongen. Denna hörde visserligen
inte till de starkaste, men inte ett ord fanns
nämnt om de företeelser som är viktiga och
unika i svensk teater, t. ex. Riksteatern, Folkets
parkteatern, teatertågen osv. och dessutom var
de korta uppgifterna i flera fall oriktiga. Bägge
sidokamraterna i förteckningen, Schweiz och
Peru, kunde glädja sig åt större och redigare
översikter. Varför var den svenska så eländig?
Man behöver inte vara särskilt nationalistisk
för att bli arg över dylika misstag, i synnerhet
som de av allt att döma kommit till i största
välvilja.
Botemedlet
ligger givetvis i en intensivare svensk
kulturpropaganda. Den svenska kulturella exporten
■skall ju främjas av Svenska Institutet, som
■oftast får uppbära mycken kritik så snart man
kommer in på missförhållanden som de ovan
anförda. I rättvisans namn måste emellertid
sägas att kritiken ibland skjuter över målet.
Man har visat att alla folk anser att deras egen
utrikespolitik är den sämsta och mest valhänt
skötta och något liknande gäller säkert om den
kulturella diplomatin. Institutet har också
ägnat den svenska litteraturen en del
uppmärksamhet, man har t. ex. spritt artiklar om
moderna svenska författare i fransk press och ett
koncentrat av svensk litteraturhistoria finns på
spanska (varför den nyssnämnde
lexikonredaktören genom en legation eller ett konsulat kunde
bättrat på sina kunskaper). Som exempel på
vad institutets utländska representanter kan
åstadkomma bör man också nämna de svenska
numren av Life and Letters, som tillkom på
sådant initiativ. Området är också stort och
pengarna sägs inte räcka till.
Man tycker emellertid att åtskilliga
missförhållanden borde kunna rättas till utan större
insats av pengar och arbetskraft. Om en tj
änste-man på institutet gjorde en månatlig rond i
tidskriftsrummet i Stockholms Stadsbibliotek
och hos stadens bokhandlare skulle ett par
timmars bläddring varje gång ge honom en
möjlighet att komma på diverse egendomliga
upplysningar om svenska förhållanden — inte bara
de litterära, som här legat närmast till hands.
Det skulle sedan i många fall säkert bli av
stort värde om man i brev påpekade
felaktigheterna och anvisade källor eller lämpliga
medarbetare, så att bristerna kunde rättas till i
kommande upplagor och nummer. Sådana
korrigeringar mottas nämligen nästan alltid med
största tacksamhet och om de publiceras leder
de i många fall till att vederbörande sedan
konsulteras när man nästa gång vill ha
uppgifter om Sverige. Sådan
upplysningsverksamhet bestrids nu i rätt stor utsträckning av
privatpersoner, tidningsmän och
förlagsrepre-sentanter, som genom initiativ och intresse
kommit att bli inofficiella
informationscentraler, trots att de varken har bättre tid eller
bättre råd än de statliga upplysningsorganen.
Åke Runnquist
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
