Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
I HENNES RUM
Den dagen då han kom
då var jag helt förtrollad.
Jag hade vart hos hårfrisörskan sent på eftermiddan,
och när jag svängde om hörnet in på min gata,
hörde jag regndropparna viska i gatans träd,
såg jag stenarna torka, medan solskenet långsamt
mejades ner. Jag hade vart hos hårfrisörskan,
därför att jag skulle bort på kvällen,
till mänskor som jag sällan träffade
men som jag tyckte om och som länge bett mej komma.
Den kvällen; medan jag fingrade på mitt hår
i hissens spegel och kände mej innerst inne
upprymd, men utan att veta varför. Den dagen;
men vrider jag ögat ser jag gestalten i trappan,
hattbrättet vikt över pannan, en ljusgrå kostym.
Medan hissen stiger, och trappavsatsen skär bort
bilden av honom
innan jag ens hunnit andas, höra hjärtat slå.
Mitt ansikte stirrar emot mej: va tusan är det
med håret, varför ligger det fånigt blont
i kam på kam, som en peruk, jag vill slita bort den!
Ögat stirrar under ögonfransens lyftade undran,
men kinderna sväller, sväller, under den pudrade rodnaden ....
Stirrar jag och tänker ingenting: för överfylld
av tankar, minnen .... för att våga släppa fram
ett enda litet drev; för rädd att tumlas kull
av deras anstorm, som tänder
febern i blodet: hur ska jag våga gå fram till min dörr,
vända mej om med patentlåsets nyckel i handen
och märka att stegen i trappan plötsligt tystnar
därför att han
står där bredvid mej ?
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
