Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
Förtrollad och ändå bitter; så hård längst inne
att jag kunde ha sparkat honom,
rivit sönder hans kinder med klacken
blott för att se honom blöda. Förtrollad; men själv
ändå fången i berget där han stängt mej inne,
i berget, där vid det underjordiska flöde
där kvinnor sen urminnes tider sköljt sina kroppar
i skenet från slocknande eldar
utan att våga sej fram
förrän månen
öppnat sitt gula öga på nytt.
Fången och utestängd: utan rätt till ett hem,
en kvällslugn veranda med vildvin
när jobbet för dagen äntligen slutat,
rätten att vara tillsammans; till barntvätt i köket
och gnället som tystnar först frampå morronsidan
när ungen sista gången fått bröstet och äntligen
förmår sej att somna .... Rätten
som alla kvinnor har medfödd, som jag själv
för första stund föraktat, spottat på och hånat
— och som jag för alltid, all framtid,
kommer att spotta och håna när jag ser dessa hustrur
på gatan, i parken och mjölkkonsum
bära sin rätt som sköld och som brokigt smycke pä bröstet:
Jag är en mans hustru.
Rätten: förnekad
hämnas den på mej, det är det
som jag inte kan tåla.
Jag kunde det om jag visste
att han ville hänga det trasiga smycket, av brons eller koppar,
om min hals. Då skulle jag
sluta förneka den, sluta att håna,
sluta bespotta mej själv med förakt och tvivel
kväll efter kväll när jag ensam
krupit ner mellan lakanen
med barndomens trosnälla aftonbön
som en borttappad trasig leksak i handen.
Då
skulle jag sluta förneka
och frivilligt vända mej bort.
”Du har det trevligt här ....” Ja, han vrider på huvut
(utan att veta hur smidigt vacker hans hals
böjer sej borta i mors gamla spegel).
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
