- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950 /
570

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILGOT SJÖMAN

kan jag låta min lust lösa sej mjukt ur sin hämsko och
slingra sej fram till ett titthål i ögat. Ja, så
ser han ut; och han

som säjer att ingenting sker! Ser han inte —

märker han inte själv hur han åldrats sen sist? Håret har tunnats,
det är underligt bleknat ovanför örsnibbens pluss,
ögat förlorat en dager, en glans som jag minns

därför: den finns
inlagd i silkespapper
i skåpet, ett fäderneärvt gammalt skåp
där generationer av kvinnor i släkten
lagt sina minnen av männen de älskat; av
mannen.

Händerna är som förr (fast jag vet inte hur

de kan smekas nu) den gängliga kroppen, benen
är som förr, hela gestalten; och ändå: han har
åldrats, kanske det märks på ingenting annat
än hållningen. Slapp har den alltid varit, det gav honom
lätthet och ledig tyngd, en viss nonchalans
tyckte de flesta kvinnor som såg honom:
de nämnde det med kritik, men jag var för stolt
för att räkna mej avunden inuti deras ord
till godo som segertriumf:

så märkvärdigt
var ju ändå inte det hela, det
att han valde just mej ....

”Och havet är just som vanligt? Det rullar
och ingenting sker.... Du har kryssat mest
kors och tvärs, eller hur?” Han nickar oberörd av min ton,
med en tugga av Carlestams goda
småbröd i munnen. ”Du har gjort
fina affärer, som vanligt?”

Han skakar lätt på sitt spensliga huvud: ”Ånej.

Då skulle jag knappast ha varit ute så länge.”
Så länge?

Javisst är det länge sen sist. Sen den sista gången.

När det nu var. Jo, jag såg honom ju på stan,
vid amerikakajen nån gång; med en kvinna vid sidan,
en chic liten dam, bara lite äldre än jag. Inte sant?
”Det var nog inte jag ....”
”Inte?”

”Nej jag tror inte det.” Och han skakar på huvut.

570

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1950/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free