Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HENNES RUM
Hatten i handen: han lägger den från sej på bordet
(hans vanor och ovanor hade då varit mina,
något att tröttna på och förbaska sej över,
ett lekhagens stängsel att rusa emot men ändå
ett stängsel jag själv hade valt).
’’Här har du alltid bott ensam? Ja, jag menar,
jag hörde nåt om att du bodde med en väninna ett slag ....”
”Var det därför du aldrig kom. opp
någon, gång?” Och så ångrar jag mej genast:
men frågan är kvar i rummet, en liten djävul
sitter på karmstolens stöd och leker med den i handen,
retsamt rannsakande den ifrån alla sidor
i ljuset från väggens trasiga lampa; jag ser inte
på honom
just därför jag vet att hans läpp
skulle le på samma sätt som djävletten på stolen
just åt min fråga, just åt min vrede, mitt hån och mitt tvivel,
min ömhet och ömhets vanmakt. Men det,
det där om väninnan; det var det sista han sa,
den gången —
den sången, den visan,
som aldrig tog slut.
”Inte riktigt just därför”, och det är han
som svarar, hans röst som jag aldrig
kan vänja mej vid, aldrig nånsin kan tåla -—•
om bara det inte var så
att jag älskade den. ”Jag har varit borta en tid.”
”En tid?” ”Åja, rätt länge.”
”Och mycket som hänt.”
”Ja, fast inget av vikt. Det ena, det andra händer,
men ingenting sker.”
Inte? Nehej. Och då får jag plötsligt lust
att granska honom som står där framför mej.
”Sätt dej, så får du te. Det finns löskokta ägg,
om du hungrar.” Då ler han och jag känner
att nu är det min tur
att flytta rävspelets pinnar,
nu är det jag som har tärning och kasten om hand: han har
ett hyggligt och bussigt uttryck på munnen,
ett nästan pojkaktigt barnsligt uttryck i pannan,
lite grann rynkad
lite grann löst ur sin retsamma spets
och när jag tänder elektriskan ute i matvrån
569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
