Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Arnold Ljungdal: Två dikter - Utfästelse - Epilog: Dianas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
TVÅ DIKTER
Utfästelse
I gryningens uppskov, här, mellan dröm och vaka,
när din kropp rolös vrider sig på sitt läger
medan huttrande kyla stiger i domnade lemmar
och stympad vinge
ropar efter sin längtan:
i missmodets timme, ångestens prövningsstund,
med tröst
skall jag nalkas din bädd.
Och lutad övei’ din sömn skall jag fylla mitt löfte,
böja dig inåt och leda dig oskadd
genom smärtans eld till en ny och renare glädje:
svalkande källsprång,
djupa, sorlande brunnar.
Jag är viljan som aldrig dör. Jag är hoppet som bor bortom hoppet.
När din tro förstummats, gudarna lämnat sitt hem
skall du ana än bortom störtade tempels ruiner
kraften som lyfte bågar och valv mot skyn,
döpas i andens dop och ur dunkel beröring
resa dig styrkt till skapande
gärnings värv.
Epilog: Dianas jakt
Tumult i gryningen,
plötsligt, förvirrande,
med eko ur yrvakna gläntor
av jaktrop och hundars skall:
en pils silverstrimma
blixtrande genom morgondiset,
blodstänk i det daggvåta gräset,
lätta flyende steg och hornens klang
förtonande dämpat i fjärran —
hur snabbt drog synen förbi, hur flyktigt
gästar ej gudarna dödlig jord!
581
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
