Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Hans Botwid: Svart glädje. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVART GLÄDJE
det finnas någon rättvisa i det han har gjort!
En bror. Den enda bror jag har. Och så
handlar han så mot mig. Jag kommer att förbanna
honom så länge j ag lever! Om j ag möter honom
på gatan ska jag spotta på stenarna som han
har gått på!
— Men om han kommer hit då, vad gör
du då?
— Han skulle bara våga!
— Men om?
— Du tror väl inte att jag tänker släppa
in honom? Inte ett ord ska komma över mina
läppar. Han ska få läsa förbannelsen i mina
ögon, men slippa höra dem från min mun.
— Tyst, Kristina. Var tyst, jag orkar inte.
— Ja visst, John. Jag vet att du tröttnar
fort på mig. Men så är jag inte heller din
riktiga hustru. Måla nu!
Det var värst. Om någon hört de orden och
sett henne dansa ut ur rummet, skulle
uppfattningen blivit att hon är svår mot mig. Men
jag skulle inte kunna få någon som skötte om
mig bättre än hon. Det förvånar mig att hon
ville komma till mig. Hon hade varit gift med
en bankkamrer. Men jag kände henne sedan
ungdomen. Jag måste ta det som ett tecken på
stor självunderskattning, att hon ville komma
hit. Om åtminstone mina maner motsvarat det
hon var van vid. Nu har jag ju suttit och fått
fint skinn på händerna och fina ord i mun.
Det var annat förr, minsann. Nävar och språk
efter jobbets villkor.
Hon var strålande nyss när hon uttalade alla
de där förbannelserna över sin bror. Vilken
glans i hennes ögon, vilket ljus över hennes
ansikte, och vilken resning över hela gestalten!
Hatet klämmer inte ihop henne, det liksom
befriar henne i stället, öppnar henne. Jag hade
på tungan något sånt som: du låter dig fyllas
av en svart glädje, Kristina!
Kanske skulle jag ha sagt henne att brodern
kommer i dag. Han kan inte dröja så länge nu.
Sten Mörk, Sten Mörk. Olycksbådande namn.
Som ett moln som stiger upp. Allting blir så
mycket friskare sen. Det börjar grönska igen.
Får man hoppas.
Ibland slås jag av skam just som jag är som
mest lycklig över min nya rikedom. Det finns
ju bara ett fåtal färger, liksom det bara finns
ett fåtal toner och ett fåtal bokstäver, men ändå
känner jag mig så rik så jag kan aldrig få
mina vattenytor nog rika för att uttrycka det!
Skammen slår mig för att inte Kristina har
något av allt detta. Skammen slår mig för att
jag kanske sitter här och blir alltför glad och
god och vänlig, medan Kristina blir ensam om
de onda följderna av min sjukdom. Det
kommer för mig att mina onda höfter betyder större
förlust för henne än för mig. Men sedan
kommer mina åskådare och förströr mig. Nu har
jag inte haft någon på länge. Regnet spelar på
fönsterplåten.
— Hej, John!
— Sten Mörk. Hur kom du in?
— Kristina släppte in mig. Syrran, ha ha!
— Ja, go dag på dej. Jag satt visst i tankar,
jag hörde ingenting. Du säger väl ingenting
om mitt brev?
— Jag kan väl komma på besök, utan att ha
fått något brev.
— Och så får du överse med att jag sitter
i den här nersmorda rocken på söndan.
— Det är ju färg. En målarrock utan färg
vore ju ingen målarrock.
— Jo, men jag tänkte att du kanske tyckte
jag såg snaskig ut. Du har ju en så fin kostym.
Det var väl att du kom. Är du fortfarande
gymnast?
— Det syns väl, ha ha! Nu måste jag gå ut
till Kristina. Hon såg ut som hon inte kände
igen mig ...
Det verkade inte som om han hade ont
samvete precis. Något bedrägeri kommer han nog
inte att erkänna.
Han talar lika ogenerat till sin syster, hör
jag. Kristina svarar honom inte. Måtte hon inte
bli vid sin föresats att inte låta ett ord komma
över sina läppar. Hon ska väl inte kunna hata
honom, när hon har honom framför sig. De
sitter mittemot varandra vid köksbordet, kan
jag förstå. Jo, nu säger hon något. ”Du kan ju
låta mig se papperna!” Han är tyst som om
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
