Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Carl Keilhau: Sigurd Hoel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL KEILHAU
gyckel, men också trött hån. Det är en av Hoels
mindre goda böcker.
En sådan bok som ”Sesam, sesam” har, tror
jag, tillsammans med några andra av hans
böcker bidragit att utbreda en illusion som man
då och då kan få höra folk ge uttryck åt: att
Sigurd Hoel närmast är en social författare
som med jämna mellanrum hotfullt svänger den
röda flaggan mot storkapitalismen och det
bestående samhället. Som jag sökt visa är
underlaget för ett sådant antagande ytterst bräckligt.
Författaren Sigurd Hoel är i första hand
män-niskoskildrare, en psykolog med sina egna
erfarenheter som huvudmaterial. En sak för
sig är att han därvid, än avsiktligt, än
omedvetet har avlossat en och annan torped mot den
kristna sexualmoralen. Och gud vet om inte
prästerna har haft en riktig instinkt när de av
den anledningen har angripit Sigurd Hoel från
predikstolen. Ty är inte sexualmoralen en av
det bestående samhällets mest vitala
stöttepelare?
Nå, bortsett från detta, förhåller det sig så
att Sigurd Hoels verksamhet som bombfällare
väsentligen har ägt rum utanför romanens
pärmar. I början av tjugutalet redigerade han
Mot dag och tillhörde den grupp
kommunistiska akademiker som slöt upp bakom denna
tidskrift. Gruppens ledare var den märkliga och
suggestiva personligheten Erling Falk. Men
Sigurd Hoel anmälde sitt utträde 1924 därför att
han reagerade mot diktatur. Sedan dess har
visserligen Hoel förblivit de socialistiska idéerna
trogen, men han har uppenbart tvivlat på de
olika metoder varigenom de ska realiseras.
Spåren har skrämt. Det är knappast någon
tillfällighet att han i tur och ordning har medarbetat i
följande tidningar: Först i Mot dag. Sedan i
Arbeiderbladet, där han med några uppehåll
var litteratur- och teateranmälare under åren
1919—31, fast anställd från 1922. Därnäst i
Dagbladet, där han var litteraturkritiker 1932
—36. Numera skriver han framför allt i
Ver-déns Gang, den partipolitiskt oavhängiga
tidningen.
Sigurd Hoel är individualist. Den bergfasta
tron på ett partis ofelbarhet är inte hans sak.
Återigen finner vi hans tvivel och hans motvilja
mot att binda sig. Närmast är han besläktad
med Arthur Koestler; han tillhör den eviga
oppositionen, de hemlösa intellektuella
radikalerna. Men trots att han sa om sig själv i ett
tal på sin femtioårsdag att han tillhörde den
del av mellankrigsgenerationen som varken blev
fanatiker eller cyniker och därigenom till en viss
grad hade satt sig mellan två stolar, bör man
lägga märke till det sistnämnda likaväl som till
det förstnämnda. Han har inte blivit cyniker,
han har bevarat sin tro på människan. Men
mot det omänskliga har han onekligen uppträtt
som negativist. Urval av hans artiklar har
hittills kommit i de två samlingarna ”Tankar i
mörk tid” (1945) och ”Tanker fra mange
tider” (1948), och här blir man påmind om
hur han gång på gång har gått till kamp mot
allt som heter tyranni. Mot undertryckandet av
kärleken. Undertryckandet av barnet.
Undertryckandet av kvinnan. Undertryckandet av
oliktänkande, av andra folk, raser och klasser.
I denna frihetskänsla finns det ingen plats för
förräderi.
De tre författarna Helge Krog, Arnulf
Överland och Sigurd Hoel utgjorde under
mellan-krigsåren en sammansvetsad grupp som gjorde
livet surt för dem som tänkte trångt och
reaktionärt. Man har i vissa sammanhang hört
uttrycket ”rädsla att inte vara radikal”. På det
kulturella och moraliska området har Sigurd
Hoel sin del av huvudansvaret för att ha utbrett
denna nyttiga rädsla i Norge. Och fortfarande
lämpar han sig i det hänseendet utmärkt som
buse.
En annan betydelsefull mission som Sigurd
Hoel har haft är att han har öppnat dörren
för moderna litterära och andra kulturella
strömningar ute i världen. Ända sedan 1921
har han varit litterär rådgivare hos Gyldendal
Norsk Forlag, större delen av tiden som
litteraturchef. Hans mest namnkunniga insats har
varit verksamheten som redaktör av Den gule
serie som startades vid en tidpunkt då man
ännu inte kunde veta något om den
ameri
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
