Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Karl Vennberg: Höstkväll i väntsal. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖSTKVÄLL I VÄNTSAL
den döda färgen från er regnbågshinna,
tag plats, var god stäng dörrarna!
Vi stannar nästan alla kvar,
ord och figurer har att välja:
vagga fram som gäss
eller flocka sig som tranor:
de nyförälskade i skinnjacka;
den nytra gumman med korg och kasse
— måtte ha besökt en nära släkting här i staden —;
tonårsfnitter, vardagskättja,
det uppbåd som en regnkväll kan rå med;
småstadssnobben som från synligaste platsen
med bakelsemun suger i sig
kultursidan i en stockholmstidning;
den jylländske bonden i nötta kläder
med sin brunt svällande fru
och deras stolta leende
då sonen spänner på sig huvan
och svänger upp i skymningen utanför fönstret
på hemfärd med sin motorcykel.
(Kaffe har han bjudit på,
cigarretter och kaffe,
med en skärm av trivsam obegriplighet
omgav deras dialekt ett hörnbord i kaféet.)
Hur elegant herr landsfiskalseleven
knäpper hatten högre upp i pannan
med en ytterspets av fingret.
Vilken säkerhet i denna åtbörd!
Och hon med röda håret över gröna plasten
belönar honom med en djärv beundran.
Persontåg till, tag plats, var god!
Också ni, min vän, som under varje resa
bara far förbi er själv
genom svunna somrars
fladdrande affischer.
727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
