Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
på länge, liksom också Ralf Parland på våren.
Bland de f.d. 40-talisterna höll Maria Wine,
Rut Hillarp och bernt erikson sina ställningar
(den senares hårt ansatt) medan Ann Margret
Dahlquist-Lj ungberg och den mångkunnige
Stig Sjödin skaffade sig nya stödjepunkter i
det magiska. Lars Englunds ”Svala” och Bo
Setterlinds två samlingar svarade för den rena
lyriska tonen tillika med de mindre polemiska
avsnitten i harald forss’ ”adanoi” och Ivar
Conradsons efter många år omtryckta dikter.
Tolkningar utgavs av Erik Blomberg och Carl
Magnus von Seth, medan Folke Dahlberg som
vanligt höll sig långt från de gängse farlederna
i sina rimbaudvariationer.
Två av de allra viktigaste bidragen till
höstens lyrik kom från diktare som också på
annat sätt förekom i utgivningen. Rabbe Enckell
kompletterade sin samling ”Sett och
återbördat” med en essayvolym och Bertil Malmberg
lät ”Med cyklopöga” åtföljas av en pjäsvolym
och en memoarbok, ”Ett stycke väg”.
Malmbergs öppenhjärtiga och ovanligt fängslande
självbiografi fick många kolleger 1950. Den
mest framgångsrika var Ernst Wigforss’
livliga och charmfulla ”Minnen”, men även
Emilia Fogelklous stillsamma reflexioner i
”Bar-huvad” nådde en förvånande stor publik. Till
samma avdelning, kanske den intressantaste i
årets bokkatalog, hör två stora
diktarbiogra-fier, som bägge anmäls i detta nummer, Henry
Olssons bok om Fröding och Margit Abenius’
om Karin Boye samt åtskilligt annat av
intresse som utrymmet hindrar mig att nämna.
Låt oss bara i korthet konstatera att
översättningarna i år spelat en långt större roll än
under de senaste åren och att ovanligt många goda
sådana kommit ut. Högsta upplagan fick
visserligen Shellabargers äventyrsroman, men
hyggliga resultat nåddes av många andra, tyngre
vägande böcker, t.ex. Norman Mailers och
John Herseys stora krigsromaner, Mora vias
”Romarinnan” och Ernst Jiingers ”På
marmorklipporna” samt givetvis William
Faulk-ners ”Inkräktare i stoftet”. Andra namn som
visar översättningsverksamhetens standard och
bredd är Gertrude Stein, Osbert Sitwell, Anais
Nin, Herbert Read, Graham Greene, Elizabeth
Bowen, Nikolaj Leskov, Hermann Kasack,
Niko Kazantzakis och de tre nordborna Cora
Sandel, Tarjei Vesaas och Halldor Laxness.
I ny skepnad
uppträder BLM från och med detta nummer.
Omslaget, som är det fjärde i tidskriftens
historia, har utförts av Herbert Lindgren på
Bonniers typografiska ateljé. Det ansluter sig
delvis till vår tidigare utstyrsel och markerar
ingen förändring vad innehållet beträffar.
Ur sagda innehåll ville jag för detta nummer
särskilt framhålla Marika Stiernstedts studie
över Ludvig Nordström, ett av de längsta
bidrag BLM publicerat, men också ett av de
roligaste och viktigaste. Jag ber också att få
rekommendera Gunnel Vallquists artikel ”Celia
Coplestone och kärleken”. Mycket har skrivits
om ”Cocktailpartyt”, även i BLM, men denna
kunniga och kloka tolkning av stycket ur
katolsk synpunkt kan den intresserade inte gå
förbi.
Från en något annan värld kommer
Raymond Chandlers essay om detektivromanen.
Artikeln har vållat mycket gruff i England och
Amerika och en recensent i The New Statesman
påtalade bl.a., som också Stieg Trenter gör i
sin replik, det orimliga i att kräva fördjupad
karaktärsteckning i en detektivroman om man
accepterar att den skall innehålla ett
detektivproblem, en fråga som har aktualitet även hos
oss, där den något häftigt rests av en anmälare.
Mycket kunde vara att säga om Chandlers
funderingar; uppgiften att medelmåttiga romaner
i motsats till medelmåttiga kriminalhistorier
aldrig blir utgivna måste t.ex. inge en svensk
en lätt häpnad. Man kunde också lägga hårdare
psykologiska synpunkter på hela genren men
vi har här nöjt oss med att presentera
Chandlers artikel som en lustig diskussionsinledning.
Der skal ogsaa vaere noget for husarerne säger
man i Danmark och till husarerna hör väl
denna gång alltid en del BLM-läsare. Det gör
i alla händelser Åke Runnquist
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
