Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gustav Sandgren: Schola Naturæ. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN
På stubbens solsida gyttrar sig myrorna som en svartbrun massa. De rör sig
sakta och plastiskt som ett continuum.
De vet att rymden i mars är fylld av naken strålning. De känner till
atomernas sönderfall och de ultrakorta vågornas natur. De använder den kosmiska
strålningens skurar av mesoner i sin vitaminfabrikation.
Människan har fått gå en lång väg för att nå kunskap om det alltid kända.
Rännilen lämnar den smutsiga drivan och söker sig ut på den solvarma
vägen. Frön och dammkorn dansar i virvlar på dess rygg. Över den torra ytan
ålar den sig utan att breda ut sig åt sidorna, rund som en orm.’
Rännilen är allt som sker idag. Men hur mycket är det inte som sker i den!
Defrielse! Befrielse!
Idag är sjön blank och öppen i sin mitt. Där speglar den himlen och öppnar
sig för vinden. Vattenfåglar kommer sträckande och går ned i brant glidflykt,
stumma av upplevelse.
Jag vill gå bort från bördabärare och målsättare. Jag vill inte längre stanna
med de igenslammade med deras fängelsetro och redan gallermärkta ansikten.
Jag har sett isen gå upp, förintad av vind och sol.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
