Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
sättare var Olof Molander, allmänt erkänd
som den bästa tänkbara. Musik hade beställts
av Hugo Alfvén. Men under föreställningen
visade det sig allt svårare för den nordströmska
texten att inte drunkna i draperierna,
dyrbarheterna och den bedövande musiken.
Till minnesfesten 6 november hade
inbjudits några brittiska officerare från regementen
som en gång stred under vår hjältekonung,
och jag vilade då och då mina ögon från all
prakten på scenutrymmet genom att från logen
där vi satt fästa dem på en av de engelska
herrarna på parkett, stel som trä, i knallröd
uniform, totalt orörlig, oförmögen att förstå
texten, naturligtvis, men till på köpet
synbarligen uttråkad av det övriga. Kanske sov han.
Jag ser ännu för mig det lilla släta huvudet
med dess vördsamt resignerade fårprofil.
Något senare fick LN tillfälle att i
Hälsingborg än en gång se sitt skådespel, nu under
Rudolf Wendbladhs spira avskalat all yttre
pompa, befriat från musiken, med texten
något förkortad, så att endast dess direkt
dramatiskt verksamma element framhölls. Han
blev verkligt tacksam. Men han hade haft
svårt att smälta den motgång som
ErikWetter-grens smickrande initiativ berett honom. Själv
ridderlig i all arbetsgemenskap, var han
känslig för vad han, med rätt eller orätt,
betraktade som svek. Iscensättare och kompositör
hade skördat berömmelse medan de energiskt
kvaddade hans insats.
Redan året förut hade han upplevt något
liknande efter arbetet på paviljongen Svea
Rike till Stockholmsutställningen 1930.
Paviljongen var obestridligen i huvudsak hans idé
och verk, på utställningen den mest populära
attraktionen; men där många kämpar om
hyllning, blir den efter, som inte känner
knepet att armbåga sig fram. I samband med
ett annat arbete, en undersökning som han
åtagit sig, hade löften givits som inte hölls.
Summan av sådana erfarenheter gjorde den
naturligt godsinta LN mer än någonsin
sårbar och mot medmänniskor misstrogen. På
»eventuella överdrifter i hans inställning är
onödigt att gå in. Periodvis hände att han
inte gick ut på promenad förrän mörkret
fallit på, för att slippa möta och känna igen
någon enda medmänniska.
Han återgick till Petter Svensk som nu
blivit daglig följeslagare. En händelse som
gjorde ett utomordentligt intryck på LN var
Ivar Kreugerkraschen i mars 32. Han befann
sig för några veckor i södra Frankrike och
fick från hustrun rapporter om
kannstöpe-rierna i Stockholm. Den 10. IV. skriver han:
”Ja, och så var det Kreuger. Ju mer jag ser i
tidningarna härvidlag [hotellets tidn.l Daily Mail
och Daily Express, desto mer ofrånkomligt klart
får jag, att bakom hela denna tragedi döljer sig
en mycket större kamp, en som allmänheten aldrig
får veta och där de mäktiga ledarna aldrig synas.
Det upprör mig att man bara pekar på K:s
manipulationer, icke på de manövrer som drevo honom
därtill. Jag menar icke att rentvå honom, men jag
vill ha hela bilden.”
Och lite längre fram:
”Kr kommer antagligen att bli det stora ämnet
för mig i P. S. (Kurs, av utgivaren.) På sätt och vis
är han — kallt litterärt — intressantare och
värdefullare som han nu börjar framträda.”
Han återkommer flera gånger till I. K.
Här kan påminnas om hans tidiga anslutning
till social-demokratiska partiet (under
vistelsen i Leksand vintern 1914—15 gick han
sålunda in i ortens socialdemokratiska
arbetarkommun) och den förargelse hans intresse
för kapitalet kom att senare väcka i en del
S-kretsar. Han fascinerades nu mer än
någonsin av kapitalet som ämne för litterär
behandling, som dramatiskt värde, ett av de främsta i
nutiden, och det blir mer än begripligt att en
I. K:s öde måste fängsla och sysselsätta honom.
”Kreuger får vi icke tynga för mycket på. Alla
starka länder har haft sådana typer. Danmark, Norge,
Finland t. ex. ha icke haft män av den
storleksordningen. Men England, Frankrike, USA. Och
Sverige har visat sig kunna bära konsekvenserna.
Detta drama betyder lika mycket för mig som kriget
på sin tid.”
I den världsfamnande bild han ville skapa
med sin kommande, eller under bildning va-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
