Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖMS FATA MORGANA
problem, utan om dikteriska. — ”Egendomlig
känsla av lycka och styrka att ha kommit
hem”, säger han.
Men då han 1926 i september åter gästar
Wäja, får han ett förslag att skriva om
trävaruindustrin. ”Absolut konfidentiellt”, heter
det. Det skulle bli till allmänhetens
upplysning, ”alldeles som då jag skrev om
fyrskeppet”. Ett visst honorar skulle garanteras,
dessutom hoppades han på artiklar i Svenska
Dagbladet, varpå det hela skulle bli föredrag
och en bok. Han sammanträder med vissa
namngivna bland Ådalens pampar, allt ser ut
att gå i lås. Han sammanfattar:
”Nu är jag arg. Ska jag bara tolereras ljumt av
en X., en Y. [recensenter], motarbetas av en
Fogel-quist o. d., så får jag börja en kampanj efter egna
linjer och det är vad jag gör, hjälpt av
omständigheterna, hemma i mina egna bygder.––––Jag är
redan inne i trävaruindustrins centrum och jag
börjar känna stridshumör som då jag spände krafterna
att slå mig igenom 1909. — Det är en mer än på länge
hoppfull och handlingskraftig människa du nu får
hem.”
Det goda stridshumöret infann sig lätt,
då det blev fråga om en verksamhet som inte
tvang honom vara stillasittande och där hans
notationsböcker fick fyllas av rent
observations-stoff, siffror, statistik, repliker av personer,
han å uppgiftens vägnar kom att råka och
som inte behövde passa in i något teoretiskt
sammanhang. Stoff, alltså, okomplicerat enkelt
stoff. Då trivdes han, då satte han alla klutar
till och sparade ingen möda. Det kan tyckas
att han efter raden av litterära motgångar
kunnat resignera för att helt slå sig på
uppgifter i det praktiska livets tjänst.
Men visst inte. År 1931 företog han en färd
jorden runt, som resulterade i boken ”Jag
reste ut som svensk — och blev helt enkelt
människa”. Från Off Port Pine skriver han:
”— nu är hemresan börjad! Det känns underligt,
nästan hemskt, ty nu ska man hem till förlaget som
kanske — — — beslutat definitivt slänga mig.––-
Men jag förstår att den 10-åriga socialekonomiska
undersökningsperioden nu går mot sitt slut, denna
rese-dagbok sätter på något vis punkt i mitt inre
Ludvig Nordström. Självporträtt i pastell, 1930
och jag återgår till skönlitteraturen. I värsta fall
kan jag lägga mig här nere på någon av öarna,
Samoa, Tahiti, eller Hawai. Nu offrar jag inte mer
på det praktiska livet.”––”Vissa besvikelser har
i det sammanhanget made me sick of it.”
Dess värre skulle beställningen av
festspelet ”Vi” till firande av Gustaf II
Adolf-jubileet 1932 inte gottgöra för besvikelserna
eller bota hans sickness. Med
anmärkningsvärt kurage hade dåvarande teaterchefen
Erik Wettergren beställt 300-årsjubileets
festspel av den alltid diskuterade, av många illa
sedda LN. Naturligtvis hoppades teaterchefen
på något som föll utanför den ledsamt
schablonmässiga festspelsmallen. Verner von
Hei-denstam hade varit älskvärd nog att ta del av
texten, varit road, visat sig ha en föga ortodox
syn på festföremålet och gillat LN. Men.
Jag kommer ihåg premiären, som ägde rum
på Operan. Det hade slösats med kostymer,
draperier, färger, magnifika rekvisita.
Iscen
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
