Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Brev till BLM - Nya utländska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
av Ulla Isaksson. Men naturligtvis hör jag också till
första gruppen, när den vänder sig mot en falsk och
perverterad realism, mot bökeri i sexualitet, mot
onödiga detaljer.
8. Annars har dr Tykesson rätt i sin uppfattning av
min artikel. Jag bara inte vet, om det blir mycket kvar,
som hon har rätt i. — Hur kan för resten en
vetenskapsman som dr Tykesson så förvränga en artikel? Beror
det på fördom, eller vad beror det på?
9. Det skulle vara åtskilligt att säga om dr Tykessons
behandling av de ”frikyrkliga” romanerna, men det
kan jag inte gå in på nu.
10. Till sist en uppmaning till dr Tykesson och till
Redaktören: Försök att undvika det hemska ordet
frireligiös 1
Traneberg den 28 mars 1951.
Med utmärkt högaktning
Allan Hofcren
Fil. mag.
Svar
Mag. Allan Hofgren vill ”i sanningens intresse”
meddela att ”Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen inte är
någon frikyrka”. Men sanningen torde i detta fallet ha
flera ansikten. Jag citerar Richard Larssons
koncentrerade lilla utredning i ”Frikyrkoperspektiv”.
”När man skall bestämma begreppet frikyrkorörelse,
råkar man in i en viss svårighet vid avgörandet av
frågan, vilka samfund och organisationer, som böra räknas
dit. Man kan ibland få se den meningen skymta fram,
att frikyrkorörelsen består av de samfund, som äro
representerade i Frikyrkliga Samarbetskommittén. Detta
är uppenbarligen att dra gränsen för snävt. Ty då skulle
endast Svenska Missionsförbundet, Baptistsamfundet
och Metodistkyrkan utgöra frikyrkorörelsen i vårt land.
I diskussionen mellan Svenska kyrkan och Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen för något år sedan, hävdade en
kyrkomän, att separationen från kyrkan blir en
verklighet, då man bryter med kyrkans nattvardsbord och
inför egen sakramentsförvaltning. Detta förefaller rätt
förnuftigt. Men vid närmare eftertanke finner man, att
inte heller den definitionen är tillfredsställande. Ty
varken Frälsningsarmén eller kväkarna ha egen
sakramentsförvaltning. De skulle alltså inte höra med till
frikyrkorörelsen. Detta är en orimlig gränsdragning,
särskilt som kväkarna ju äro så radikalt frikyrkliga att
de utträda ur statskyrkan och ställa sig under
dissenter-lagen. En tredje väg har prof. Gunnar Westin gått, då
han till frikyrkorörelsen räknat även Bibeltrogna
Vänner och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Han har då
ansett, att alla samfund och organisationer, som ha en
egen, från statskyrkan skild organisation och ledning,
äro frikyrkliga. Och det är uppenbart, att
gemenskaps-formen här är frikyrklig, även om medlemmarna inte
äro det.”
Som mag. Hofgren ser är jag i gott och pålitligt
sällskap, när jag räknar Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen
med till frikyrkligheten. Och C. O. Rosenius tillhör inte
bara Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Han står så
centralt att han nog torde tillhöra alla de rörelser, som
har växt fram ur den stora väckelsen.
Ma,g. Hofgren söker i sin trassliga punkt 7 precisera
sin inställning till den litterära realismen. De förefaller
som om han hade gjort ett Stort återtåg från de
positioner han intog hösten 1950. I artikeln ”Billig
litteratur” torde det vara svårt att leta fram några så
nyanserade meningar som dem han nu påstår sig ha. Han
behandlade där fem böcker, och han ogillade dem alla.
En därför att han fann att dess reklam inte bidrog till
den goda smaken. De andra fyra av skäl som mest hade
med sexualsfären att göra. Homosexuella tendenser,,
”svordomar och råheter”, fri kärlek, cynism,
sexual-romantik, äktenskapsbrott. — Någon verklig
granskning av de tidskrifter och de billiga bokserier det var
fråga om fanns inte i artikeln.
Mag. Hofgren har mycket riktigt använt uttrycket
”slinker med”. Och dessutom uttryck som ”i stor
utsträckning”, ”ibland”, ”nu vill jag inte bestrida”. Men
detta torde inte kunna utplåna artikelns aggressiva och
negativa karaktär. Och uttrycket ”dessa människor”
verkade i sitt sammanhang föraktfullt, liksom ”vi
kristna” verkade dikterat av en självgodhet, som inte ens var
blandad med fariséens tacksamhet mot Gud. Rent
formellt syftade ”dessa människor” på ”de flesta
människor i Sverige” som ”inte fått det djupandliga
perspektiv på livet, som kan ge allt dess rätta proportioner”.
Men det föregicks av ett anfall mot författare,
redaktörer och speciellt förläggare. Och det efterföljdes
av den passus om de sekulariserade förutsättningarna,
som inte jag utan endast mag. Hofgren själv citerar,
och som fortsätter med orden ”Deras samveten är tyvärr
inte så beskaffade, att de reagerar för det”. — När det
gällde författare, redaktörer och förläggare utgick
mag. Hofgren från Karl Johan Rådströms ord: ”Skjut
inte på författarna, skjut inte på redaktörerna, utan
skjut på producenterna!” Och han replikerade: ”Nog
tror jag, att man också får skjuta på författarna och
redaktörerna, de är inte utan skuld till mycket elände.
Men när man skjuter på det av red. Rådström
rekommenderade målet, får man använda kulspruta och inte
pistol.” — Nu beskjuter man inte gärna en grupp av
människor, som man anser partiellt oskyldiga, med ett
så alltnedmejande vapen som kulsprutan. Inte ens om
den bara är laddad med trycksvärta. Så jag tror nog att
jag hade rätt, när jag skrev ner den passus om det
dåliga trädet, som tycks ha gjort mag. Hofgren så ledsen.
Däremot har jag till min egen skam och förskräckelse
konstaterat, att jag verkligen har gjort en förvrängning
av mag. Hofgrens artikel, när jag citerade orden om
de formellt konstnärligt goda böckerna. Det fanns där
ett ”ibland” som undfallit mig. Men någon avsiktlighet
låg det inte bakom detta, och inte heller någon illvilja.
Snarast tror jag att misstaget framkallats av den
allmänna andan i mag. Hofgrens artikel.
Elisabeth Tykesson
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
Ett redaktionellt urval bland arbeten som icke
omnämnts på annan plats i detta nummer, huvudsakligen
baserat på kataloger, recensioner, annonser o.d.
England och Amerika
A Sailor’s Odyssey av Viscount Cunningham.
Hutchinson. London. 21 s.
Den skickligaste av Englands amiraler under det
senaste världskriget berättar sina minnen i denna
välskrivna, omfångsrika bok, som betecknats som ett av
de viktigaste dokumenten till den nyare krigshistorien.
The Letters of Anthony Trollope. Utgivna av B
radfor d Allen Booth. Oxford University Press.
Denna brevsamling kastar nytt ljus över en av de
populäraste viktorianerna.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
