Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Notiser - Brev till BLM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
lar sammanhanget: ”Tjugu år efteråt eller Myladys
son”; Sartre har hämnats de oförrätter för vilka en hel
•kritikergeneration utsatt hans andlige fader.
Roman
heter en ny tidskrift, ägnad romanens konst, som
nyligen startats i Saint-Paul de Vence i Frankrike.
Första numret koncentrerades kring Virginia Woolf,
Tjechov och Sansom och i nummer två märks en
novell av Stig Dagerman. Matisse har gjort ett vackert
omslag.
Svensk litteratur i Holland
Herr P. F. Th. van Veen jr, en energisk förkämpe för
det litterära utbytet mellan Holland och Sverige, har
skickat BLM några upplysningar om svenska böcker
som kommit ut på holländska under sista tiden. 1950
kom inte mindre än 25 arbeten, därav 9 omtryck. Bland
böcker som introducerats kan nämnas ”Gäst hos
verkligheten”, ”Det eviga leendet” och ”Det besegrade
livet” av Pär Lagerkvist, Olle Hedbergs trilogi om
Karsten Kirsewetter samt Dagmar Edqvists
”Kamrathustru”. I år har ”Barabbas” nyligen utkommit, och
”Vägen till Klockrike” utges inom kort. ”Gösta
Ber-lings saga” har kommit i tionde upplagan och
”Kallo-cain” i andra. Sammanlagt har under de sista femton
åren utgivits 250 rikssvenska böcker i Nederländerna,
■omtryck inräknade.
Den 12 mars gästades den gamla litterära föreningen
”Oefening Kweekt Kennis” i Haag av svenske
ministern, J. Lagerberg och hans maka och hjärtliga
anföranden utbyttes om det svensk-holländska
litteraturutbytet, vilket dock av ovanstående att döma ännu är
något ensidigt.
Tidskriftsnytt
”Februar-Hasftet af Bonniers litterära Magasin
skriver Nekrolog over en hel Raekke svenske litteraere
Tidskrifter af den yngre Aldersklasse, som forsvandt
ved Nytaarstid: Poesi, Prisma og Utsikt samt
Perspektiv, Tidsbilden og Femtital, hvilke tre sidste imidlertid
blev slaaet sammen til et nyt, formentlig under
sidst-aitevnte Navn”, meddelar en dansk tidning i en notis.
Riktigt så förhöll det sig nog inte.
BREV TILL BLM
Herr Redaktör!
I nr 3 av BLM har fil. dr Elisabeth Tykesson skrivit
•en artikel om frikyrkliga romaner, Bakom stängsel
kallar hon den. Följande genmäle har den givit mig
anledning till:
1. Dr Tykesson vill orientera bland frikyrkliga
romaner. Hon behandlar bl. a. åtskilliga böcker utgivna
av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Bokförlag. Jag
ber härmed få påpeka, att Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen inte är någon frikyrka utan ett
missionssäll-skap inom Svenska Kyrkans ram. EFS har inga egna
församlingar utan bara föreningar. Termen frikyrklig
kan alltså inte användas om romaner, utgivna av EFS: s
Bokförlag. Dr Tykesson nämner också C. O. Rosenius.
Denne gick aldrig med på frikyrklighetens linje.
Fri
kyrklighet och väckelserörelse är inte synonyma
begrepp.
Detta meddelat i sanningens intresse, inte på något
sätt som opposition mot frikyrkorna.
2. I början av sin artikel påpekar dr Tykesson, att
jag i min artikel i Svenska Morgonbladet, ”Billig
litteratur”, talar om ”vi kristna” och ”dessa människor”.
Det är riktigt. Det är bara det, att dr Tykessons citering
ger uttrycket ”dessa människor” ett föraktfullt drag,
i min artikel användes ”dessa människor” rent
demonstrativt — ur grammatisk synpunkt. Orden syftade på
de människor, som lever i gudsförakt och förakt för
bibeln. Den uppdelningen — alltså i troende och icke
troende -— är biblisk och ofrånkomlig, om man vill få
någon reda i diskussionen.
Dr Tykesson vill emellertid insinuera, att jag med
”dessa människor” skulle mena ”författare och
förläggare utanför de frikyrkliga församlingarnas gränser”.
För det första vill jag meddela, att jag tillhör EFS och
följaktligen inte är frikyrklig, för det andra, att jag
med ”dessa människor” menade bl. a. sådana författare
och förläggare, som inte tar hänsyn till Gud och hans
bud; att alla icke frikyrkliga författare och förläggare
skulle räknas till ”dessa människor”, det har jag aldrig
sagt.
3. Dr Tykessons framställning kan lätt få läsaren att
tro, att jag i allt skulle hålla med Peter Lorentz
Seller-gren, när han säger, att romaner ”helt säkert” skadar
själen och när han delar in människorna i världsbarn
och kristna. Det förstnämnda är för generellt. En
roman kan skada en kristen men gör det långtifrån alltid.
Jag håller alltså inte med Sellergren i hans
generalisering. Det sistnämnda är däremot riktigt, människorna
är indelade i två grupper. Men jag tror, att en kristen
utan att ta skada kan läsa en roman — men inte vilken
som helst — av en icke kristen författare och få stor
behållning av den.
4. Dr Tykesson påstår vidare, att jag är ”övertygad
om att ’konstnärligt goda böcker’ egentligen betyder
’jormellt ’konstnärligt goda’ men dåliga ur
innehållssynpunkt, ur moralisk synpunkt’ ”, Så generellt har
jag inte uttryckt mig. Jag har sagt, att detta kan ske
och att det i stor utsträckning sker, men jag fäller inget
omdöme av den art, som dr Tykesson vill låta påskina.
5. Dr Tykesson påstår, att jag anser, att t. ex.
sexualitet och äktenskapsbrott ”inte är presentabla i tryck”.
Det har jag aldrig sagt. Att allt, som har t. ex. med
sexualiteten att göra, skulle vara tabu i
skönlitteraturen, det har jag inte påstått. Det var vissa böckers
moraliska tendens och även detaljer, som det var
fråga om.
6. Dr Tykesson skriver, att jag ”finner det bevisat,
att ett så dåligt träd som ’dessa människor’ inte är i
stånd att bära frukt i form av god litteratur”. Det har
jag aldrig skrivit. Jag skrev så här: ”Om man utifrån
sekulariserade förutsättningar försöker att ge ut god
litteratur, då slinker det med också dålig, usel
litteratur, utan att utgivarna gör sig samvete för det.” Alltså:
slinker det med, inte: ”inte är i stånd att bära frukt
i form av god litteratur”.
7. Dr Tykesson tycks — gör hon inte det? — räkna
mig till den grupp, som är motståndare till realismen
i betydelsen ”sexuella inslag i den världsliga romanen”.
Den andra gruppen bland de kristna, den som med
realism menar ”en mera verklighetstrogen psykologi,
en fördjupad ärlighet” o. s. v., skulle jag alltså inte
tillhöra. Men — jag hör nog mycket till den senare
gruppen, men därmed är inte sagt, att jag hör till den
falang i den senare gruppen, som gillar Ytterst i havet
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
