Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—augusti. N:r 6 - Kurt Bernheim: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURT BERNHEIM
JAMES JONES
av Rudyard Kiplings påstående att ensamma
män i baracker inte blir några gipshelgon.
En annan samling soldater i fredstid — en
handfull upproriska matroser — skildras i en
annan debutroman, ”The Weight of the Cross”
av Robert 0. Bowen (Knopf). När berättelsen
börjar är de fångar på en psykiatrisk avdelning
för sinnessjuka mördare på Filippinerna, och
författaren vidrör lätt deras förflutna genom
flyktiga återblickar och en smula otroliga,
biktande samtal. Mera utförligt — och mera
framgångsrikt — skildrar han deras odyssé som
flyktingar undan de invaderande japanerna
och slutligen deras upplevelser som krigsfångar
fram till krigsslutet. Det har blivit ett utmärkt
reportage, ibland också ett imponerande drama.
Liksom i James Jones’ roman finns också där
en stark känsla för kamratskapet stackars satar
emellan gentemot deras korrumperade
förtryckare — i det här fallet framför allt några
ohederliga amerikanska läkare som göder sig
på sina landsmäns elände. Även denna roman
skulle ha vunnit på en strängare redigering som
kunde ha fyllt ut en del luckor och putsat en
smula på det skissartade och de påklistrade
kommentarerna om försoning genom
religionen.
En drastisk avmagring skulle också ha varit
till stor fördel för ”The Caine Mutiny” av
Herman Wouk (Doubleday). Men denna boks
förtjänster mer än uppväger bristerna. Den
handlar om en jagare av årgång 1918 på
uppdrag i Stilla Havet mot slutet av andra
världskriget och ger den hittills mest övertygande
skildringen av livet inom amerikanska flottan.
Författaren som själv var närmaste man till
chefen på en minsvepare under kriget, skildrar
på ett initierat sätt en brokig samling officerare
ombord och deras småaktige tyrann, en
psykopat och pultron med kommendörkaptens rang.
Hur denne drevs från befälet av en
underordnad som senare blev ställd inför krigsrätt för
myteri utgör den dramatiska höjdpunkten i
denna livfulla berättelse. Den är smidig och
rapp, har realism och humor och kommer som
en överraskning efter de två medelmåttiga
romaner som Wouk tidigare har givit ut.
Efter den ytliga romanen ”The Fires of
Spring” är James Michener inne på rätta
vägen till popularitet igen med en o-ortodox
reseskildring, ”Return to Paradise” (Random
House). I många hänseenden är den en
upprepning av hans muntra ”Tales of the South
Pacific” — den skildrar samma platser fastän
han nu återser dem i en inspektionsresas
mycket mindre martialiska stämning. Men
krigsminnena dröjer kvar och underblåses av de
ständiga påminnelser om det överståndna
kriget som tycks vara omöjliga att utplåna från
Söderhavsöarnas yta. Med lätt hand ger
Michener ett roande potpourri turistiska
upplysningar om infödingarnas glädjeämnen och
bekymmer och deras lättvindiga, ohämmade
inställning till erotiska ting — rena himmelriket
för manliga besökare av den vita rasen. Men
vad som verkar paradiset för den vite behöver
inte nödvändigt te sig på samma sätt för
infödingen — Michener antyder i förbifarten
strids-ämnen raserna emellan som skulle kunna
fördärva ”idyllens” skönhet åtminstone för
infö
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
