Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
demistiska lyriken är ju metoden till särskild
nytta, annan diktning kan man tycka sig
”förstå” ändå.
Hur svårt det dock kan vara att exakt
uppfatta diktarens mening visar emellertid Teddy
Brunius’ artikel ”Näckros — nekros” i detta
nummer. Dr Brunius var bland de första
svalor som förebådade den eventuellt förestående
stormen inom kritiken och han har här gjort
vad som förmodligen är den första utförliga
tillämpningen i Sverige av de teorier om
mångtydigheten som förts fram av bl. a.
engelsmannen William Empson. (Den som vill veta
mer om ”den nya kritiken” och dess
föregångare kan t. ex. läsa Örjan Lindbergers
två stora översiktsartiklar i BLM för december
1949 och februari 1950.)
Teddy Brunius visar i sin artikel hur man
kan komma dikten en god bit in på livet
genom att på allvar se efter vad som står i
den och vad författaren kan tänkas ha menat
med de ord han valt. Vi har också bett Ebbe
Linde, den diktare det denna gång gäller, att
själv kommentera resultatet genom att berätta
hur dikten kom till och som den ärade läsaren
finner stämmer det ganska bra med kritikerns
resultat. Att artikeln och Ebbe Lindes efter
-skrift också ger en ny och fängslande
belysning åt Karin Boye-gestalten, som i vintras
debatterades så ivrigt, minskar knappast
undersökningens intresse.
Det sterila draget
som Artur Lundkvist talar om, har också
påtalats av en bland Englands främsta kritiker
utanför den mer vetenskapliga skolan,
Raymond Mortimer. Han anmälde nyligen en
volym essayer, valda ur Kenyon, Review, en
högborg för ”den nya kritiken” och redigerad
av en bland dess främsta män, John Crowe
Ransom. Mortimer, som också förfölj er de nya
metoderna långt ut i deras yttersta
konsekvenser, tar emellertid även upp en annan
synpunkt där man lättare kan hålla med honom.
Han talar om hur tråkigt det blir när man
gör kritik till vetenskap enbart och inte till
litteratur, när kritikern själv saknar stil och
går till sin uppgift utan att på minsta sätt
förmedla någon upplevelse av lust eller intresse
till sin läsare.
Här kommer den elake engelsmannen
emellertid in på ett ledsamt förhållande för vilket
man inte kan lasta en viss kritisk riktning
enbart. Även om draget av vetenskaplighet
kanske intalar många utövare att de kan
komma undan att vårda sitt eget uttryckssätt
när det gäller annat än precision. Tendensen
att låta språket dras åt det abstrakta, torra
och färglösa hör nog snarare samman med
en allmänt puritansk tendens, som Mortimer
också i förbigående gissar, än med någon
särskild skola eller riktning.
Ser man t. ex. på de svenska fyrtiotalisterna,
som varit ovanligt flitiga teoretiker, är de två
ledande gestalterna, Erik Lindegren och Karl
Vennberg, bägge utmärkta essayister, med
personlig stil och ett levande, fint nyanserat språk.
Detsamma kan man säga om flera av deras
yngre kolleger, men samtidigt erbjuder en
volym som ”40-talskritik” i många fall också
en verklig fakirmatsedel för den trogne
läsaren. Man kan i många fall ha både intresse
och sympati för innehållet i en artikel, men
inte upptäcka detta förrän man många gånger
ryggat inför den knastrande prosan, som ofta
skrivits av en lyriker eller novellist med fint
öra i andra sammanhang. Skall man verkligen
gå till tingens kärna får man givetvis inte
klaga, för i regel står det verkligen något i
de flesta av dessa artiklar, så att man i
längden trots allt har större glädje av dem än av
eleganta och tomma marängessayer, men man
skulle ändå önska att dragningen mot det
flärd-lösa och exakta inte fick gå ut över
njutbarheten. Det är inte trevligt att tugga glas, även
om skärvorna kommer från de falska
illusionernas krossade speglar.
Åke Runnquist
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
