Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - John Karlzén: Kanske i morgon. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANSKE I MORGON
— Så roligt då!
— Men ni får det inte, för jag har redan
spräckt sönder det.
— Det var inte snällt gjort.
— Men jag kan ju framföra muntligt vad
det stod i det.
— Jag är idel öra.
— Kunde vi inte träffas?
— Jovisst. Det vill jag gärna. Ni är
hjärtligt välkommen hem.
— Missförstå mig rätt: på tu man hand.
— Och vad skulle gästerna säga om
värdinnan hux flux försvann?
— Försök att hitta på något svepskäl.
— Går inte. Kan jag inte locka er med den
nya skivan?
— Tyckte ni om den?
— Mycket.
— Och det andra?
— Också. Jag skulle vilja tacka er
ordentligt.
— Och hur ska man uppfatta det?
— Varför frågar ni så där? Ni har ju
själv sagt att det är de andra som inte begriper.
— Ni har så rätt. Sitter de andra ute i
pation nu?
— Ja, men det ser ut att bli regn.
— Och då är passagen fri menar ni?
— Om ni så vill.
— Nåja, vi får se. Jag tillönskar er en god
natt.
— Jag tillönskar er detsamma, sade hon
med samma låtsade högtidlighet.
När jag hade lagt på luren tog jag fram
nyckelknippan. Jag gjorde det som i ett slags
dvala. Jag kunde låna en hundralapp av gamle
Kaminskij på måndag morgon för att täcka
bristen.
Jag gick sakta nerför trapporna. Min
nyfikenhet fanns ju kvar, och hennes röst var
vacker. Hon hade vackra tänder och vackra
ögon. Hon var en god människa. Men långt
nere i mig hittade jag konturerna till något
som jag inte ens visste om det fanns i
sinnevärlden, en längtan bara, och där bakom
bitterhet och missmod.
Det hade börjat regna. Jag kunde förstås
smyga mig in osedd på mitt rum om jag ville
och sedan sova, drömlöst, hela långa natten.
Sömn var också en välsignelse, den kunde
vara rejäl och entydig, som hunger. Och
morgondagen hade kanske någon mening i
beredskap åt mig. Men just nu ville jag bara få
tag i en bil för att komma ned i stans centrum,
där nattklubbarna låg.
För att få skydd mot regnet steg jag in i
en portgång medan jag väntade på att en
ledig bil skulle komma förbi.
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
