Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Martin Lamm: Mina minnen av Hjalmar Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINA MINNEN AV HJALMAR BERGMAN
lust att schackra med ägodelar — som inte
en gång äro deras egna. Man kan också utan
gensägelse fördraga Joes slamsiga dotter Mary
och hennes beundrare kusinen Felix med hans
fiolspel, en typisk judisk Schlemihl.
Däremot frågar man sig hur Hj. B. fallit
på den idén att skapa en judetyp av Joe Mengs
snitt. Då han skall leverera sin berömda
lovsång till fantasin i slutet säger han att
fantasin är en lyx för den rike men en
nödvändighetsvara för den fattige. Men han lyckas
inte ens övertyga gamla farmor om att han
själv äger denna fantasi som bygger hus och
driver fabriker, att han lever i sin fantasi som
en fursteson i sitt slott och att, om man lyckas
dränka honom i hån, så har han skänkt sina
bespottare lyckan att bespotta en fursteson.
Man måste som alla tänka på en författare
och just en författare med Hj. B:s rörliga
och ständigt skapande fantasi. Men varför har
han gjort figuren till jude och till en sorts
inkarnation av judiska förtjänster och fel?
Det är inte troligt, att Hj. B. i Berlin råkat
någon fattig immigrant från öster med dessa
egenskaper och därtill med denna
översittar-aktiga svada. Men genom sin filmverksamhet
hade han kommit i beröring med begåvade
judiska filmproducenter och dylika figurera
ju i Los Angeles i ”Clownen Jac”. Men redan
tidigare hade han här i Sverige och väl sedan
i USA samarbetat med en av stumfilmens
förnämsta företrädare, Mauritz Stiller. Stiller var
jude av rysk-finsk härkomst. Han var
jämnårig med Hj. B. men hade dött samma år
som ”Patrasket” skrevs. Sina första filmer
skrev tydligen Hj. B. i samarbete med Stiller.
Då vi kommo till Taormina hade han just
haft Stiller där och var glad över att vara
av med honom. I ett brev till Tor Bonnier
från Taormina heter det att det mest
ansträngande och i varje fall det minst givande varit
”vallning av Stiller”. Det har tydligen då eller
året därpå blivit en brytning med anledning
av att Stiller enligt hans misstanke
tillgodogjort sig en filmnovell av honom, ty på annat
sätt kan man inte tolka de starkt understrukna
orden i ett brev till Tor Bonnier: ”Men något
har j ag lyckats 1! Stiller har betalt mig ett
tusen lock. Resterande honorar för en novell
som han fick för tre år sen. Två tusen fick jag
strax men det tredje har alltså dröjt. Nu sa
jag åt honom: Mojje, kom bara ihåg en sak
— Du Behöver Inte Betala. Varpå han skvatt
upp mot sitt tak och ropade: jag måste betala
— jag VILL betala — samt langade fram
långschalen. I Trots Av Att han ej Havt Någon
Nytta Av Denna Novell. Något senare på
dagen meddelade han mig med en
oförlikneligt mild blick att han deltagit i en
Amerikansk film-novell-tävlan och hemburit ett
blygsamt pris på tretusenfemhundra dollars. Tjaha.
Lurar bäst, som lurar sist.” Att Hj. B. med
rätt eller orätt tror att det är hans egen med
3 000 kronor betalade novell, som Stiller gj ort
en jätteförtjänst på, framgår ju tydligt.
Kan det möjligen vara vokallikheten som
kommit Hj. B. att kalla Meng Joe, ett såvitt
jag vet aldrig hos judar och allra minst hos
ortodoxa östjudar förekommande smeknamn?
(Som skulle vara en förkortning av Jonathan.)
De lysande affärstransaktioner, som Joe Meng
tror sig kunna göra genom sin vackra tös
Mary, hade en sorts motsvarighet i Stillers
upptäckt av Greta Garbo, som gick som en
obeaktad skådespelerska på Dramaten, där hon
genomgått elevskolan, då Stiller 1923 gjorde
henne världsberömd genom sin film ”Gösta
Berlings saga”. På samma gång förskaffade
han sig själv världsrykte och en mångårig
och framgångsrik anställning i USA. Det
hade varit för påfallande om Hj. B. gjort
Joe Meng till filmproducent. Men det heter i
personförteckningen att han är affärsman i
diverse branscher. Hans idé att grunda en
antikvitetsfirma tillsammans med sin syssling
Rosenstein har visserligen gått i putten och
likaså hans projekt om ett nytt transportbolag.
Men han lovar gamla farmor att hans fantasi
skall åstadkomma ”en hel del annat som Du
snart varder skådande”. Och litet tidigare
förkunnar han för den förbluffade Rosenstein,
att ”ett dåligt samvete är en genialisk diktare”.
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
