Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Harry L. Schein: Den nya myten om F. Scott Fitzgerald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY L. SCHEIN
DEN NYA MYTEN OM F. SCOTT
FITZGERALD
Amerika är på jakt efter en tradition, en
nödvändig förutsättning för skapandet av nya
myter. Det yttrar sig inte enbart genom
Hollywoods wildfestfilmer eller inbördeskrigets
historiska överdimensionering utan även på
det litterära området. I inget annat land torde
man f. n. med samma häftighet återupprätta
döda storheter och utsätta dem för en ofta
lyckligtvis kort men utomordentligt intensiv
utsugning. Sedan Henry James-kulten för ett
par år sedan visade de första
utmattnings-symtomen (större antal och lägre kvalitet när
det gällde böckerna om honom) fann man
snart ett nytt objekt för sina strävanden: den
år 1940 avlidne F. Scott Fitzgerald. Hans
romaner kom ut i nya och stora upplagor,
hans bästa noveller publicerades i ”The
Stories of F. Scott Fitzgerald” (utgiven av
Malcolm Cowley hos Scribners, New York
1951), Alfred Kazin sammanförde i ”F. Scott
Fitzgerald, the man and his work” (The
World Publishing Company, New York 1951)
recensioner och artiklar om denne författare,
Arthur Mizener åstadkom en bestseller med
sin biografi om Fitzgerald ”The Far Side
of Paradise”, (Houghton Mifflin Co., Boston
1951), Budd Schulberg skrev en nyckelroman
”The Disenchanted” (Random House, New
York 1951) — även den en bestseller — om
Fitzgeralds sista dagar, och många, många
andra drog sitt strå till ett av de ståtligaste
eller åtminstone största gravbål som någonsin
upplyst litterära porträtt. En redovisning av
Fitzgeralds litterära och psykologiska särdrag
borde således kunna ge bakgrunden till det
alltid intressanta skapandet av en ny myt.
Föremålet för denna artikel är en ung
medelklasspojke från middlewest som förgiftades
av den amerikanska framgångsreligionen. Hans
föreställningar och idévärld var generande
enkla och hollywoodiserade till sista
hjärncellen. De skilde sig från Hollywood endast
genom den naiva konceptionen, det tragiskt
renhjärtade känsloengagemanget. Och givetvis
genom många och betydande formella
kvaliteter.
Fitzgerald kom till framgångens
universitet i Princeton vars atmosfär av social
snobbism får hans föreställningsvärld att
tillägna sig värderingsbegrepp som blir mera
royalistiska än kungens egna. I Princeton
öppnar idrotten porten till den yttersta
framgången men Fitzgerald har svag
kroppskonstitution och får bara vara med i fotbollslaget en
gång. Men ända in i medelåldern bevarar han
de princetonska sportidealen, i sina
dagdrömmar är han i regel idrottshjälte, när han är
full skryter han med påhittade fysiska
bedrifter.
Berömmelse, pengar och glamour är
fram-gångsbildens komponenter och på något
mystiskt sätt funktioner av varandra. Hans resurser
är den spirituella rörligheten och det
bildsköna utseendet (han har visserligen
mindervärdeskänslor för sin litenhet men
rehabiliterar sig genom att göra sina stora romanhjältar
till småvuxna män). Det första har han inte
mycket glädje av — han får visserligen lätt
vänner och även kvinnliga sådana, men hans
kärleksbegrepp är dikterat av den yttersta
konvenansen, dvs. det gäller att vinna den
vackraste flickan — genom att kyssa henne -— och
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
