Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
gangsterhövding i Amerika. Eugenios skumma
affärer går i mindre skala, och han bärs fram
av en operettmässig lyckodröm med sig själv
som grant uniformerad hjälte. Berättelsen om
Eugenio och hans bröder är skriven med en
road ironi, med ett muntert och yvigt
per-siflage som är betagande. Samhällshatet,
sympatien med de revolutionära bottnar i
själv-upptagenhet och självmedlidande. Om
samhället behöver omdanas, så är det för att lämna
friare spelrum åt det egna lilla omdaltade jaget.
Två ungdomar, kärleksparet Jules och
Silvia, markerar ett nytt släktleds indragande i de
politiska striderna, troligen också en
framtidsförhoppning. Jules är Gallos son, Silvia Ginas
och Pauls dotter, två barn som redan har gått
vilse i de vuxnas skog, men kanske vågar man
utläsa en optimistisk frihetstendens ur det
faktum, att Jules är mer nersolkad av livet, har
lärt sig att ljuga och förgylla upp sina egna
motiv, medan Silvia förblivit mer oberörd
fastän hon till på köpet vuxit upp i en
motbjudande miljö av angivare och anpasslingar,
draperade i småborgerlig höganständighet.
Denna har i novellen ryckts av dem bit för bit,
med en raffinerad långsamhet, som utvisar att
Eyvind Johnson också kan vara elak när han
vill. Utanför och bredvid dessa figurer, vilkas
levnadsöden är inflätade i varandra, står den
engelske journalisten Crofter Brace,
åskådaren, resonören, vars väsen har betecknats med
treklangen ”tvekan, drömmar, minnen”. Där
de andra är dödligt sårade i själen har han en
lindrig blessyr i benet och dåsar i en lätt
sårfeber samtidigt som han flyr till privata
minnesbilder och låter dem vävas in i den film
som just nu, mer eller mindre dimhöljd, rullas
upp på hans näthinna. Den figuren är av allt
att döma frukten av Eyvind Johnsons
självrannsakan och självironi, bär på sin skapares
egna samvetskval över att ännu så länge vara
privilegierad men också på dennes intryck från
öriket, frihetsreservatet, där det alltjämt finns
rum för besinning, bekymmerslöshet,
övervunnen rädsla, personlig livsföring, och där en
man som Churchill alltjämt fångar tusendens
uppmärksamhet med sin förening av förnuft
och lidelse. Det är också Crofter Brace som
slår de eyvindj ohnsonska reflektionernas
halsbrytande slalomslingor kring bergvandrarna
och som till sist antas rapportera det
centraleuropeiska alpdrama han bevittnat till en
lyssnande men otillräckligt engagerad yttervärld.
Här i Norden är vi vana att hälsa solen som
en livbringande makt. Längre söder ut kan den
förbränna allt levande, och för en plågad
människa kan den te sig obarmhärtig, en avslöj are,
en pinoförlängare. Vår tids pinade
mänsklighet, som har några företrädare i Eyvind
Johnsons roman, kan med Gallo önska att solen ska
läggas undan, kan med honom längta efter det
barmhärtiga, det skyddande och rogivande
mörkret. I mörkret utspelas också romanens
fascinerande slutscener, ett mörker fullt av
faror och död och upplyst bara av
ficklamps-strålar och ljusbomber, som vägleder
människojaktens koppel mot villebrådet. Vägen till
friheten är blockerad av de stenblock som en
lavin vräkt fram, och över dessa rörliga block,
som när som helst kan rulla runt och krossa
dem, hoppar, springer och klättrar en skock
jagade, beskjutna människor mot frihetens
sista fristad -—• en balanskonst i mörkret,
företagen ovanpå något som leker med dem och i
varje sekund kan leda till död och förintelse
och som för två av dem också gör det. Som
författaren själv understrukit, det är ”en
användbar illustration för vårt läge, en bild av
det politiska, av Europa, av världen och
människornas vandring i den, av folkens situation
och så vidare”. I den situationsbilden
utmynnar romanen, men den utgör egentligen bara
den patetiska slutvinjetten till ett helt diktverk
om vår nutida belägenhet, ett verk, som i sin
liksom stumma, svåröverskådliga, på en gång
ofullbordade och överrikt sammansatta
avfattning omskriver ett komplicerat,
svåröverskå-dat, oavslutat tids- och verklighetskomplex, en
tyngd, som befinner sig i momentant j
ämvikts-läge och i nästa sekund kan väntas väga över
åt den ena sidan eller den andra. Finns det ett
och annat i romanen som lämnar den förvetne
spörjande och otillfredsställd, så finns det långt
mer av varan i den verklighet som omger oss,
och som romanen ska föreställas täcka och
sinnebilda. Holger Ahlenius
DEN BROKIGA VÄVEN
Gustav Hedenvind-Eriksson : Guld och mjöl.
Bonniers 1951. 14: 75.
Med ”Guld och mjöl” har Gustav
Hedenvind-Eriksson fört sitt väldiga norrlandsepos
ett steg närmare dess fullbordan. Boken
anknyter omedelbart till ”Silverskogen sydväst
om månen”, och berättelsen om skogsindustrins
pionjärtid föres här fram till mitten av
1860-talet. Eftersom denna pionjärtids våldsamt
hek
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
