Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Rosendahl: Klyftan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLYFTAN
något som stod här och skalv som i frossa av
idel fruktan för en gul buss. Något som hade
ryckningar i kinderna och ryckningar kring
en liten ofullgången gubbmun. Som bara visste
en väg av frihet och uthärdlighet: skog, tuvor,
den flämtande flyktens ensamhet...
När Emma Krans — en mot bättre vetande
lätt optimistiskt exalterad dam i nött kappa
och med ett knotigt ansikte utan retusch —
stigit ur bussen, så serverade henne det
ill-fundiga livet ingen brudgum in spe med röd
blomma i knapphålet. Hon stod där med sin
resväska och såg efter honom utan större
förvåning; möjligen med en nypa halvmedveten
undran över exaltationen nyss mot resans slut.
Hon lät blicken flyktigt glida över klungan av
karlar, som hängde där på den grusade planen
likt hästar vid en osynlig foderhäck. Ingen av
dessa karlar med sina ogenomträngliga
finn-bygdsmasker för ansiktena bar blomma i
kavajuppslaget. De såg heller inte ut, som om de
skulle klä nämnvärt i det eller överhuvud
kunna finna på en sån idé.
I en krök uppe mot skogen kilade en liten
man på snabba fotter. Han liknade en dvärg,
och han sprang liksom för att undslippa någon
oerhörd fara. Nu stannade han och kikade
tillbaka precis som en flyende hare. Sen gnodde
han vidare, skymdes av skogen. Försvann.
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
